I Norrbotten ligger de äldsta och de största nationalparkerna i Sverige. Här finns
åtta av Sveriges tjugoåtta nationalparker. Nationalparkerna i länet är, med undantag
för Muddus och Haparanda skärgård, belägna i fjällområdet. De har en gemensam areal
på över 6 000 kvadratkilometer, vilket innebär att den norrbottniska
nationalparksarealen omfattar hela 95 procent av den svenska nationalparksarealen.
Fjällparkernas gemensamma area uppgår till 5 500 kvadratkilometer. Nationalparkernas
höga naturvärden är skyddade enligt svensk lag.
Vadvetjåkka
nationalpark
Vadvetjåkka nationalpark norr om Torneträsk har bl.a. mycket artrik flora i äng,
hed, skog och myr.
Abisko nationalpark
Abisko nationalpark är en mycket artrik nationalpark med ett flertal sällsynta
växter. Abisko är länets mest besökta nationalpark. Den största sevärdheten här är
utan tvekan Abiskojokks djupa kanjon.
Stora Sjöfallets nationalpark
Stora Sjöfallets nationalpark är en högalpin park med arktiska drag. Stora
arealer utgörs av vegetationsfria blockmarker och snöfält eller glaciärer. I parken
finns tallurskog. Sjöfallsparken har dock skadats av vattenkraftsutbyggnad.
Sarek nationalpark
Sarek är en högalpin park med arktiska drag. Stora arealer utgörs av vegetationsfria
blockmarker och snöfält eller glaciärer. Ingen annan svensk trakt har så många
mäktiga fjällmassiv och djupt nedskurna dalgångar, så många spetsiga toppar och stora
glaciärer.
Padjelanta nationalpark
Padjelanta nationalpark är ett lågfjällsområde med några av fjällkedjans
allra intressantaste blomfjäll. Den böljande högslätten är här mycket artrik.
Muddus nationalpark
Muddus nationalpark är ett av landets förnämsta urskogsområden med talrika
spår av hur skogsbränder påverkat landskapet. Här finns också stora myrar som
innehåller ett rikt fågelliv.
Pieljekaise nationalpark
Pieljekaise nationalpark är främst känd för sina frodiga ängsbjörkskogar.
Bestämmelser
Alla nationalparker är öppna för tillträde och i stort sett får man röra sig
fritt inom området. Vanligt naturvett är ett bra riktmärke vid nationalparksbesök.
Nedskräpning är t.ex. som överallt ett brott mot miljöbalken.
Den som besöker en nationalpark måste känna till parkens föreskrifter. Där
regleras vad man får och inte får göra. Föreskrifterna skiljer sig något från park
till park, men gemensamt för alla är att jakt inte är tillåten. Med några få
undantag är det också förbjudet att fiska. Bär och svamp får plockas. I
fjällparkerna har samerna vissa speciella rättigheter som är knutna till rennäringen.
Besöka parkerna
Den snabbt skiftande väderleken och den branta topografin gör fjällen till en
krävande miljö i största allmänhet. Nationalparkerna är dessutom stora
vildmarksområden som inte har tillrättalagts nämnvärt för besökarna.
Mindre fjällerfarna personer har ändå goda möjligheter att uppleva delar av
Abisko och Stora Sjöfallet. Genom dessa nationalparker går nämligen bilväg och där
finns även små turistorter med fjällhotell inne i parkerna. Turistorterna är bra
utgångspunkter för dagsturer i den omgivande nationalparksnaturen. Markerade
vandringsleder som t.ex. Kungsleden, förenklar vandringen i Abisko och Stora Sjöfallet.
Även Muddus nås lätt för dagsutflykter från anslutande vägar vid parkgränsen. I
Muddus bör man helst avsätta flera dagar för att vandra längs den led med fyra
övernattningsstugor som täcker parkens sevärdheter.
De mindre fjällparkerna Vadvetjåkka och Pieljekaise ligger på längre avstånd från
närmaste bilväg och man behöver vanligen minst två dagar till sitt förfogande vid
besök i dem.
Nationalparkskomplexet Padjelanta, Sarek och västra Stora Sjöfallet ställer högre
krav på besökarna än de andra parkerna. Sarek och angränsande delar i Stora Sjöfallet
är ett besvärligt område med obanad delvis svårforcerad terräng och mycket
nederbördsrikt klimat. Detta nationalparksområde bör därför bara besökas av rejält
fjällvana personer.
Terrängen i Padjelanta är inte alls lika extrem som i Sarek men det faller mycket
nederbörd även där. En vandringsled med övernattningsstugor gör den ändå till ett
lämpligt område för mindre erfarna fjällvandrare.
Naturreservat
Länets naturreservat kännetecknas av att de är ovanligt stora. Störst är
skogsmyrlandet Sjaunja med sina 2 850 kvadratkilometer – en yta lika stor som
Blekinge.
Eftersom två av naturreservaten tillsammans med fyra av nationalparkerna bildar
världsarvet Laponia, utsett av UNESCO 1996, beskriver vi dem också.
Sjaunja naturreservat
Sjaunja naturreservat har flera värdefulla och intressanta naturtyper, t.ex.
kalfjäll, fjällskog och vidsträckta myrar. Naturreservatet har ett rikt växt- och
djurliv, och intressant topografi.
Stubba naturreservat
Stubba naturreservat har samma naturtyper som Sjaunja. Det är liksom Sjaunja en
del av världsarvet Laponia.
(Källor: Nationalparksplan för Sverige och Naturvårdsverkets Sveriges
Nationalparker)
