Laponia omfattar en yta på 9 400 kvadratkilometer och består av två huvudsakliga och väsenskilda landskapstyper; den östra delen är ett slättland med vidsträckta skogar och myrar, den västra delen består av fjällnatur av varierande karaktär.

Nationalparker: Padjelanta, Sarek, Stora Sjöfallet och Muddus.

Naturreservat: Sjaunja och Stubba.

Övriga områden: Rapadalens delta, Tjuoldavágge (Tjuoltadalen) och Sulidälbmá (Sulitelma). Området innehåller två internationellt betydelsefull våtmarker, Sjaunjamyren och Rapadeltat.

95% av området är skyddat som nationalpark eller naturreservat. Återstående delar har visst skydd enligt bestämmelser i naturresurslagen om "obrutna fjällområden".

Kulturhistoriska lämningar är skyddade genom 1988 års kulturminneslag.

"Området är ett framstående exempel på hur jorden har utvecklats framförallt geologiskt, och hur ekologiska och biologiska förändringar sker idag. Här finns även enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet liksom betydelsefulla naturliga lokaler för att skydda biologisk mångfald. Området som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som går tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling."
 

Laponiaprocessen
Under 2008 och 2009 pågår en process med fem parter (Jokkmokk och Gällivare kommuner, samebyarnas organ Mija Ednám, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Naturvårdsverket) för att utforma den framtida förvaltningen av världsarvet Laponia. Man har också planer på att bygga ett nytt naturum i Stora Sjöfallet.