Idag lever samerna i fyra länder: Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Samerna är en
etnisk minoritet och ursprungsfolk i dessa länder. Det samiska kärnområdet, idag kallat
Sápmi, sträcker sig från Idre i Dalarna i söder till Kolahalvön i Ryssland i öster.
Ursprungligen
levde samerna som fiskare och jägare. Innan den mer storskaliga renskötseln och
rennomadismen successivt utvecklades under perioden mellan 1500- och 1700-talen, bedrevs
renskötseln småskaligt i kombination med jakt och fiske. Idag lever endast ca 10 % av
samerna i Sverige av renskötsel (mellan 2 300 och 2 700 personer), men renskötseln
betraktas som en fundamental del av den samiska kulturen och får enligt svensk lag endast
bedrivas av samer.
Innan den samiska kulturen införlivades i det svenska samhället, levde samerna i små
enheter (sijddor) med begränsat samarbete emellan sig och utan någon samlande
institution eller symbol.Trots detta har samerna behållit en stark etnisk identitet,
trots att man redan för flera hundra år sedan formellt integrerades i den sociala
strukturen i respektive land.
Från 1950-talet har det samiska samhället genomgått en
revolutionerande utveckling: på bara några decennier har den spridda samiska
befolkningen utvecklat en kollektiv självkännedom, ett sammanhållande nätverk och en
etnopolitisk samhörighet. Idag betraktar sig samerna som ett folk med gemensamt ursprung.
Det område som samer bebor och traditionellt har bebott betraktas som en samisk nation
och kallas Sápmi. I var och en av de nordiska länderna finns idag samiska
parlament, som ska öka samisk medverkan och inflytande i den demokratiska processen.
Samernas erfarenhet är inte annorlunda än många andra folkgruppers som idag
lever inom olika nationalstaters gränser . Det är svårt att peka på ett första
tillfälle när kontakten mellan den framväxande nationalstaten och ursprungsfolket
skedde. Samer och skandinaver har haft kontakt och utbyte med varandra under lång tid. Jämfört med andra ursprungsfolk har samerna idag en stark
ställning.
Sverige är en demokratisk stat med grundläggande mänskliga
rättigheter. Samerna har samma rättigheter som den övriga befolkningen i Sverige och
bebor fortfarande de områden som man traditionellt nyttjat, även om markerna för de
traditionella näringarna krymper, pga. råvaruutvinning, industrialisering och annat
nyttjande.
Däremot möter samerna svårigheter som ett minoritetsfolk i ett
majoritetssamhälle. På strukturell nivå har samernas rättsliga ställning genom
historien försvagats och möjligheterna att påverka sin livssituation har alltmer
beskurits.
Vem är same?
Vem är då same? Det finns egentligen ingen definition av vem som är
same. Same är först och främst den som själv identifierar sig som same.
Sametingslagen(SFS 1992:1433) som bl a reglerar Sametingets
uppgifter och vilka som kan tas med i röstlängden till sametingsvalen
och som därmed är valbara till Sametinget och dess olika organ
definierar samebegreppet enligt följande:
" Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och
- gör det sannolikt att han har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
- gör sannolikt att någon av hans föräldrar, far- eller morföräldrar har
eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
- har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängden till
Sametinget."
Här anges både subjektiva och objektiva kriterier för vem som
är same. Till subjektiva kriterier räknas en persons uppfattning om sig
själv, enligt en sådan definition räknas som samer de personer som
själva anger sig göra det.
Ofta brukar samer förknippas med renskötsel. Men till traditionella samiska näringar
räknas också fiske, jakt och hantverk och idag får de flesta samer sin utkomst inom
andra sysselsättningar än i de traditionellt samiska näringarna och många lever
utanför det traditionella samiska bosättningsområdet.
