Tall- eller granskog?
Barrskogens sammansättning varierar starkt mellan olika delar av fjällkedjan. I vissa områden dominerar granen helt närmast fjällen, såsom i Jämtland och södra Lapplands fjälltrakter, medan det i Dala- och Härjedalsfjällen samt i Kirunafjällen är tallen som dominerar den fjällnära skogen. Det som styr vilket trädslag som dominerar är klimatet, näringstillgången i berggrunden och jordmånen. Granen föredrar ett fuktigare klimat och en rikare jordmån.

Tallen i sin tur har ingenting emot fuktig och näringsrik mark men har på dessa marker inte en chans att konkurrera mot granen. Tallens låga krav på vatten och näring gör att den mest återfinns i trakter med fattig bergrund och ett relativt torrt klimat där granen får svårt att hävda sig. Även förekomsten av upprepade skogsbränder gynnar tallskogen.

Fjällnära barrskogens markvegetation
I fält- och markskiktet är vegetationen i stora drag densamma som i Norrlands skogar i övrigt, d.v.s. främst mossor och ris, men med skillnaden att flera av fjällväxterna ofta påträffas även här. Fjällskära och fjällskråp är t.ex. inte ovanliga längs bäckar och på myrar. I hedartade tallskogar nära fjällen kan man träffa på karaktärsarter för fjällheden, som ripbär och lappljung. En art som norsknoppan har t o m sitt huvudutbredningsområde i den fjällnära granskogen och björkskogen.

Barrskogsgränsen
Gränsen mellan barrskogen och fjällbjörkskogen kan vara ganska skarp, särskilt på branta sluttningar. Är landet däremot flackt, som i nordligaste spetsen av Sverige blir övergången mjuk med allt glesare mellan barrträden tills de ibland står utspridda som i en savann av björkskog.

Som exempel kan nämnas trakterna runt Karesuando och Gáidum (Kaitum) där skogen till betydande del består av fjällbjörkskog med enstaka grova, men kortvuxna tallar. Barrskogsgränsen ligger i den sydligaste delen av fjällkedjan på ca 800-900 möh medan den längst i norr kan ligga så lågt som 400 möh. I höjd med Jokkmokk går barrskogen upp till ca 600 möh.