Fjällbjörkskog

Lövsångare waw  |  aif
Lövsångaren är en av de vanligaste arterna i fjällbjörkskogen och videzonen. De lövsångare som lever i fjällen har större kroppsstorlek jämfört med artens sydliga släktingar. Detta är en anpassning till fjällklimatet genom att en stor kropp har en liten yta i förhållande till volymen, vilket minskar värmeförlusterna. Rasen mot fjällen är dessutom lite gråare jämfört med den sydliga varianten.

Bergfink waw   |  aif
Bergfinken är en av de vanligaste arterna i fjällbjörkskogen. Fjällvandraren kan inte undgå att höra sången som utstötes ungefär var 4:de sekund med ett läte som liknar en roterande sågklinga. Den är framförallt en fröätare men går över till en annan diet de år då det är rikligt av fjällbjörkmätare. Bergfinken är den fågelart som svarar starkast på fjällbjörkmätarutbrott med ökad häckningsframgång som följd.

Gråsiska waw   |  aif
Gråsiskan är en björkfröspecialist. År med bra björkfröproduktion ger högre häckningsframgång och fler gråsiskor som kan övervintra i fjällen. Kalla dagar under vintern kan man se små grottor i snön där gråsiskorna övernattat.

Rödvingetrast
Rödvingetrasten lever i mindre produktiva och torrare fjällbjörkskogar i jämförelse med björktrast. Rödvingetrasterna i fjällen bygger tjockare och mer isolerade bon jämfört med sina artfränder i skogslandet. I sången kan man höra en viss variation beroende på var i landet man befinner sig. Man talar om olika lokala rödvingedialekter.

Björktrast waw  |  aif
Björktrasten lever i mer produktiva fjällbjörkskogar jämfört med rödvingetrasten. Den är kolonihäckare. Kring kolonierna förekommer ibland häckande stenfalk. Båda arterna häckar intill varandra och drar fördel av varandra genom att de tillsammans upptäcker och kan hålla boplundrare som korp och kråka på avstånd.

Sävsparv
Sävsparven är en av de vanligaste arterna i fjällbjörkskogen. Man hittar den ofta i fuktigt miljö med viden.

Dalripa waw   |  aif
Dalripan lever i fjällbjörkskogen och videzonen. Den äter framförallt barken på de tunna björkkvistarna. Tuppens flyktläte och spel kan liknas vid ett skratt.

Järnsparv
Järnsparven lever i fjällbjörkskogen men är svårupptäckt. Har man lärt sig sången så hittar man honom i en trädtopp sjungande ett fint gnisslande läte.

Stenfalk
Stenfalken häckar i fjällbjörkskog och jagar på hedarna i lågalpin zon. Bytena är framförallt ängspiplärka, blåhake och stenskvätta. Den har sitt risbo i träd men bygger dem ej själv utan är beroende av andra fåglars bon, primärt kråkbo. Ibland föredrar den bon nära björktrastkolonier. Genom att båda arterna häckar intill varandra kan de ha fördel av varandra genom att de tillsammans upptäcker och kan hålla boplundrare som korp och kråka på avstånd.

Hökuggla
Hökugglan är en av våra dagaktiva ugglor. År med högre smågnagartätheter kan man höra dess spel i fjällbjörkskogen.

Strömstare
Strömstaren häckar vid fjällbäckar och kan stanna kvar i fjällen hela vintern förutsatt att det finns ofrusna vattendrag. Den dyker och använder flygrörelser under vattenytan vid födosök. Sländlarver sväljer den direkt under vattnet. Husmaskar tar den upp på iskanten, nyper tag i huvudet och dödar masken.

Rödstjärt
Rödstjärten bygger sitt bo i ihåliga fjällbjörkar eller i skorstensstubbar av fjällbjörkar.

Videzon

Blåhake
Blåhaken kallas "Fjällens mästersångare". Som en enmansorkester sjunger den en kaskad av toner, härmljud m.m. Ibland kan även ljudet av renbjällror höras i sången. Den påträffas framförallt mellan fjällbjörkskog och videzon, gärna vid bäckar.

Lappsparv
Lappsparven häckar ofta i glesa kolonier. I boet som ligger på marken hittar man vita ripfjädrar i bobalen.

Dalripa waw   |  aif
Dalripan lever i fjällbjörkskogen och videzonen på kalfjället. Den äter framförallt barken på de tunna björkkvistarna. Tuppens flyktläte och spel kan liknas vid ett skratt.

Fjällhed

Ängspiplärka
Ängspiplärkan är fjällens karaktärsfågel och den vanligaste förekommande arten på fjällhedarna. Den har en sångflykt där den flyger upp ett tiotal meter i luften för att sedan dala ner i en båge under sången som är monoton likt ett spinnande symaskinsläte.

Ljungpipare
Ljungpipare är en karaktärsfågel på de torrare fjällhedarna. Den har ett vemodigt visslande läte, som ingen fjällvandrare kan undgå.

Fjällabb
Fjällabbens bo utgörs endast av en grop på marken. Den beter sig aggressivt vid boet och störtdyker mot den fjällvandrare som närmar sig dess revir. Då de inte häckar driver de omkring i fjällen och letar byten, framförallt smågnagare.

Fjällsjö

Silvertärna
Silvertärnan beger sig längre söderut än någon annan nordisk fågel. Den tillbringar vintern i stor utsträckning i Södra Ishavet.

Alfågel
Alfågeln utmärker sig med sina långa stjärtspröt. Sången är tonren, nasal och hörs långt över vidderna.

Smalnäbbad simsnäppa
Smalnäbbad simsnäppa finner man i små sjöar uppe på fjället. Den simmar runt i en liten cirkel för att skapa en virvelström och får på så sätt upp insekter till ytan. Honan är större och vackrare färgad jämfört med hanen.

Våtmark

Rödbena
Rödbena är en vanlig vadare i fjällens våtmarker, framförallt vid stränder. Den skiljer sig från andra långbenta vadare genom sina delvis vitlysande vingar.

Kärrsnäppa
Kärrsnäppan häckar både på fjällhedar och myrar ovan trädgränsen. Vid boet är fågeln orädd. Hanen ger ifrån sig ett surrande läte då han spelar i luften med högställda vingar.

Klippa och rasbrant

Korp waw   |  aif
Korpen som bygger sina risbon främst i klippstup lägger sina ägg redan i februari-mars. Liksom hos jaktfalken och kungsörnen som också är tidigt på häckningsplatsen måste boet ligga väl skyddat för väder och vind.

Jaktfalk
Jaktfalken är en ripspecialist. De vuxna fåglarna övervintrar vanligen i häckningsområdet då dess byten, dal- och fjällriporna, är kvar i området hela året. Ripa utgör mellan 80 och 90 procent av jaktfalkens diet. Jaktfalken häckar i klippstup men bygger ej sina egna bon utan är beroende av risbon som andra fåglar byggt. Oftast nyttjas då korpbon men även fjällvråks- och kungsörnsbon kan användas.

Fjällvråk
Fjällvråken är en gnagarspecialist. Den kan även föda upp ungar på grodor, ripor, änder och småfågel. Den häckar i klippstup och lägger sina ägg senare på våren. Av den anledningen har fjällvråken inte samma krav på att risboet skall ligga väl skyddat för väder och vind som korp, jaktfalk och kungsörn som påbörjar häckningen tidigare. Vid goda gnagarår kan inte fjällvandraren undgå fjällvråkens jamande varningsläte.

Kungsörn
Kungsörnarna som har sina revir ovan skogsgränsen placerar risboet på en klipphylla. Nedan skogsgränsen bygger de ofta boet i gamla, grova tallar som orkar bära boet som kan väga upp till 1000 kg. De vuxna kungsörnarna stannar kvar på fjället över vintern medan de yngre flyttar söderut.

Stenskvätta
Stenskvättan är blockmarkernas fågel. Sittande på en sten ser den sig omkring med en uppsträckt hållning vickande på stjärten. Nervöst flyger den från sten till sten och har ett hårt smackande varningsläte.

Högplatå

Ängspiplärka
Ängspiplärkan är fjällens karaktärsfågel och den vanligaste förekommande arten på fjällhedarna. Den har en sångflykt där den flyger upp ett tiotal meter i luften för att sedan dala ner i en båge under sången som är monoton likt ett spinnande symaskinsläte.

Fjällpipare
Fjällpiparen häckar på ännu torrare marker och högre upp jämfört med ljungpiparen. Den annonserar inte sin närvaro med läten som ljungpiparen och är därför svårare att upptäcka. Honan är större och mer mättad i färgen jämfört med hanen. Efter att honan lagt äggen drar hon från fjällen och hanen sköter ruvningen ensam.

Fjällripa waw   |  aif
Fjällripan lever framförallt under sommartid högre upp på fjället än dalripan. Även födovalet och lätet skiljer den från dalripan. Den livnär sig bl.a. på dvärgbjörk, kråkbär och lappljung och har ett knorrande läte likt en rap.

Fjälluggla
Fjällugglan är en lämmelspecialist och invaderar fjällen under lämmelår. På grund av variationen i bytestillgång tvingas den att växla mellan olika häckningsområden från år till år. De flyger över hela arktiska området och letar områden med mycket lämmel. Den föredrar flacka högfjällsplatåer. Boet placeras ofta på en kulle som tidigt blir snöfri. De lämmelrika åren 1978 och 1982 fanns det 25-50 häckande par i Padjelanta.

Blockmark med snöfält

Snösparv
Snösparven lever i blockmarker högt upp på fjället. Boet ligger långt in bland klippblock, gärna nära snöfält. Nära snöfälten kan den jaga köldstela insekter. Ett av de första vårtecken i fjällen är de stora snösparvsflockarna som kommer i början av april.