| . FJÄLLTRAKTERNAS FASTA
BEBYGGELSE
Fjällen
koloniserades, liksom skogslandet betydligt senare än kustlandet. Förutsättningarna
för ett livskraftigt jordbruk har varit små och de nybyggen och fjällägenheter som
funnits har antingen varit kombinerade med jakt, fångst, fiske och handel eller med
renskötsel genom att samer upptagit nybyggen. När kolonisationen ökade, försämrades
samtidigt grunderna för renskötsel och en nomadiserande samhällsform.
Ofta anlades nybyggen på platser som brukats av samer som renvallar i
generationer. Många samer anlade själva nybyggen på dessa platser. I de norra delarna
av området har nybyggen, liksom i östra Norrbottens inland, koloniserats av en finsk
befolkning som kom från Tornedalen och Finland.
Karakteristiskt för fjällens odlingslandskap är småskaligheten, gårdarnas
läge vid sjöar och vattendrag, övervägande sentida bebyggelse från 1900-talets
första hälft med inslag av äldre timmerbebyggelse och de höga naturvärdena genom ofta
välbevarade betesmarker samt den tydliga samiska påverkan i form av ett utspritt
småskaligt månghussystem och olika former av tork och förvaringsanordningar. Idag är
jordbruket stark undanträngt i dessa områden och endast marginella spår finns kvar.
| Västerfjäll
i Arjeplogs kommun upptogs 1863. Med sina tre gårdar var Västerfjäll den största
bosättningen runt Tjeggelvas. Klicka för större bild. Foto: Jan-Olov Westerberg |
 |
Huvudbyggnaderna
på de samiska gårdarna följer normerna för samtliga nybyggen. Den rumsliga
organiseringen av byggnaderna ingår i en samisk tradition, dvs. byggnaderna är
topografiskt - organiskt placerade i landskapet, medan traditionell agrar bebyggelse
vanligen är geometriskt ordnad. Som komplement till huvudbyggnaden finns ofta kåtor och
förrådsbyggnader enligt samisk tradition.
De norrbottniska nybyggena i fjällregionen kan grovt delas upp i tre zoner; en nordlig
i Kiruna kommun, en mellanzon i Jokkmokk och Gällivare kommuner och en sydlig zon i
Arjeplogs kommun. De flesta nybyggena i den södra zonen har samisk bakgrund. I den
mellersta zonen är kopplingen till ärjemarkskulturen starkare, dvs jakt och fiske i
kombination med kreatursskötsel och tjärbränning. I norr kan nybyggena ha antingen
samisk eller finsk bakgrund och flera nybyggen har också tillkommit som hållplatser
längs kommunikationsleden till Norge.
Kiruna kommun
Odlingens historia längs uppe i Sverige har en förhållandevis kort historia.
Huvuddelen av bygden är yngre än 1600-talet. Vid denna tidpunkt förekommer en med
industrialiseringen sammanhängig kolonisation, bl a vid Svappavaara.
Längs fjällkedjan och i skogslandet finns ett antal byar med kraftig samisk påverkan
på både bebyggelse och resursutnyttjande. Dessa byar har inte sällan sin uppkomst i att
samer blivit bofasta och som ett komplement till renskötseln haft mindre odlingar och
kanske bete.
Gällivare kommun
Bygden har sitt ursprung framförallt sammanhängig med 1700-talets
inlandskolonisation och industrialiseringens behov av torp för arbetskraft till gruvor
och skogsbruk. Det är under 1700-talet som Gällivare malmberg börjar utnyttjas på
allvar för malmbrytning. Viktigt har naturligtvis också skogsbruket från 1800-talets
mitt och framåt varit.
Jokkmokks kommun
Odlingens historia i Jokkmokk är kort och begränsad. Den svenska påverkan av
området inleds främst från och med 1600-talet då silver börjar brytas i fjällkedjan.
Runt Kvikkjokk där hyttan låg växte ett litet odlingslandskap fram. Senare anlades
enstaka nybyggen längs sjöar och vattendrag.
Den största odlingsexpansionen kommer under det sena 1800-talet och under 1900-talet
och då i samband med skogsbruket. En annan möjlighet var att samer tog upp nybyggen.
Arjeplogs kommun
Före 1600-talet fanns ingen annan bebyggelse inom kommunen än de samiska vistena.
Det är först från och med 1600-talet, då silvermalm upptäcks i Nasafjäll, i västra
delen av kommunen, som kolonisationen skjuter fart. Den huvudsakliga bebyggelsen i
kommunen hänger dock samman dels med nybyggnadsperioden vid slutet av 1700-talet och
under 1800-talet, dels med den expansion som sker med utgångspunkt i skogsbrukets behov
under 1900-talet.
Spår efter fast bebyggelse
Exempel på lämningar: hus/gårdar, förrådsbyggnader
| Kiruna kommun |
|
| Kummavuopio |
Fjällägenhet, upptaget som nybygge 1846. |
| Siikavuopio |
Fjällägenhet, upptaget som nybygge vid 1800-talets mitt. |
| Kaalasjärvi |
By, grundad som nybygge på 1880-talet, har en blandad bebyggelse med
både äldre hus från anläggningstiden och egnahem från omkring 1920-1940. |
| Naimakka |
Fjällägenhet, upptaget som nybygge 1823. |
| Puoltsa |
Puoltsa första nybygge anlades vid 1800-talets slut och i byn finns den
äldsta bebyggelsen kvar i ursprungligt skick. Här finns också bostäder från
framförallt 1920-1940-talet, torvkåtor, brädkåtor samt båthus. |
| Saarikoski |
Fjällägenhet, upptaget som nybygge under 1800-talets andra hälft |
| Jokkmokks kommun |
|
| Njunjes |
Nybygge från 1834 på platsen för gammalt viste. |
Sijddojávrre /Lájtávrre
(Sitojaure/Laitaure) |
I Aktse finns ett samiskt nybygge från 1885. |
| Skaite |
Nybygge från 1900-talets början |
| Arjeplogs kommun |
|
| Tjeggelvasområdet |
Här finns också välbevarade nybyggen och fjällägenheter. Nybyggena
Västerfjäll och Skierfa |
| Laisälven |
Här finns gamla strandängar och odlingsmarker, äldre bebyggelse från
bruksepoken och 1800-talet samt nyare bebyggelse från 1940-talet. |
|
