Gränsen för sammanhängande skog kallas skogsgränsen och ovanför tar kalfjället vid. Ovanför skogsgränsen kan enstaka träd eller trädgrupper i mer skyddande lägen nå upp en bit på kalfjället. Gränsen för de översta trädformade björkarna kallas trädgränsen.

Fjällvegetationen har aldrig ett jämnt snötäcke. Vintern kan vara helt snöfri på ställen i fjällen år efter år, medan det ligger djup snö bara några meter därifrån. På vintern driver snön tills den finner lä bakom ryggar och i svackor. Fjällängarnas frodighet är kopplat till lagom stort snödjup med god isolering. Fjällhedarna däremot har ett tunnare snötäcke. På de extremaste platserna saknas snötäcket helt, vindblottor, eller ligger året om, snölegor.

Fjällens nederbörd kommer mest som snö och nederbörden är större än den som faller över skogslandet och över odlingsmarkerna. Sarek, som har den högsta nederbörden i hela Sverige, får fem gånger så mycket snö som Mälarområdet.

Ris och buskar med förvedade stammar blir successivt allt lägre ju högre upp på fjället vi kommer. Ovan björkskogen möts vi ofta av en svårgenomtränglig bård av nedpressade björkbuskar eller viden. Ju högre upp vi kommer desto lägre blir den och på vindblottan är riset krypande och blott centimeterhögt.

Kalfjället kan i sin tur delas in i låg-, mellan och högalpin region. Lågalpin region domineras av rishedar och ängar. Mellanalpina regionen domineras av gräshedar och årligen bortsmältande snölegor. I den högalpina regionen ligger snölegorna kvar, ibland i flera år, och gräshedarna övergår mot blockmarker. Antalet växter som klarar sig är ytterst få och bildar ej sammanhängande växttäcken.