Till skillnad från den artfattiga risheden på kalkfattig mark är detta
växtsamhälle mycket rikt på olika växter, varav många tillhör fjällflorans verkliga
sällsyntheter. Ett axplock av den kalkrika hedens växter är, förutom fjällsippan;
purpurbräcka, tuvbräcka, klippveronika, fjällglim, fjällarv, vårfingerört, nätvide,
kantljung och svartstarr. Många av den fattiga hedens ris förekommer också här,
framförallt kråkbär, odon, ripbär och dvärgbjörk. Mer exklusiva arter som man bara
finner i Norrbottensfjällens kalkhedsområden är fjällarnika, fjällklocka och lapsk
alpros.
Utan
någon egentlig gräns övergår fjällsippsheden på fuktigare marker till kalkäng
(kalkrik lågörtsäng) och här finner man den artrikaste av fjällens vegetationstyper.
Typarterna är smörblomma samt gräs, som fjällgröe och vårbrodd. I dessa
växtsamhällen finns rikligt med kalkgynnade växter som fjällsmörblomma, fjällruta,
fjällskära, fjällbinka, fjällglim, gullbräcka, slåtterblomma och svarthö. Bland de
mer sällsynta och exklusiva för de norra fjällen växterna kan nämnas fjällblära,
fjällspira och brandspira som har sina rikaste förekomster i Padjelantaområdet.
På klipphyllor och i rasmarker på kalkrik berggrund finner man många av de
ovanligare fjällväxterna, dessa är bl.a. flera arter av släktet Draba som gulldraba,
fjälldraba, bergdraba och lappdraba, flera sällsynta nejlikeväxter samt fjällvallmon.
Det botaniskt välkända området söder om Virihávrre (Virihaure) är en pärla för den
som vill se dessa växter.
Större kalkpåverkade områden i Norrbottensfjällen
Det är framförallt påverkan av basiska bergarter i olika former som ger en
rikare och mer varierad vegetation. De bergarter som förekommer är kalksten, amfibolit
eller kalkrika glimmerskiffrar m.m.
Bealcán (Pältsa-området)
Här påträffas ett antal arter som ej förekommer på någon annan plats i
fjällkedjan. Hela området är kalkpåverkat.
Norra sidan av Torneträsk
Detta område hyser en flora som är bland de finaste svenska fjällkedjan kan visa
upp. Kalkpåverkan är särskilt påtaglig i branterna där vissa av dem lyser vita av ren
dolomitkalksten. De kalkrika bergarterna fortsätter i ett stråk efter norska gränsen.
Abiskofjällen
Norra delarna av Abisko nationalpark, fjället Njulla (Nuolja) och vidare västerut
mot Vássejávri (Vassijaure) är ett annat kraftigt kalkpåverkat område.
Kebnekaiseområdet (Giebnegáisiområdet)
I Kebnekaiseområdet är det främst de nordvästra delarna av Ceakcavággi
(Tjäktjavagge) som hyser en kalkpåverkad flora. Här kan de flesta växter från det
ovan nämnda Njulla också påträffas. Vidare söderut är den djupt nedskurna
Dievssavágge (Teusadalen) kalkrik i sin västligaste del, här blir vegetationen
speciellt frodig då lutningen och därmed instrålningen är stor. Upp efter den stora
sjön Siidasjávri (Sitasjaure) påträffas kalkfloran bland annat på halvön Bierka
(Perka).
Padjelanta
Fjället Stibok i nordvästra delen av Padjelanta nationalpark består till stora
delar av ren kalksten vilket avspeglar sig i den mycket anrika omgivningen. Padjelanta som
helhet kan sägas vara mer eller mindre kalk- och artrik med tyngdpunkt runt det kända
blomfjället Jiegnáffo (Jeknaffo). Detta kalkområde fortsätter efter norska gränsen
söderut ända till den s.k. Silvervägen och följer sedan denna en bit åt öster.
Norra Arjeplogsfjällen
Fjällområdet närmast norska gränsen, med fjällen Labbá, Lájrro, Nuort-Saulo
och Årjep-Saulo, Stuor Jervas och Rivatjåkka, är har en kraftigt alpin relief och är
botaniskt rik. På dessa fjäll dominerar ängsmarkerna sluttningarna, samtidigt som stora
och sent bortsmälta snölegor förekommer.
Exempel på växter som trivs i kalkrik miljö
- Fjällbinka / svartbinka / rosenbinka
(Erigeron uniflorus / E. Humilis / E. borealis)
- Fjällbräcka (Saxifraga nivalis)
- Fjällglim (Silene acaulis)
- Fjällklocka (Campanula uniflora)
- Fjällsippa (Dryas octopetala)
- Fjällskära (Saussurea alpina)
- Fjällspira (Pedicularis hirsuta)
- Fjälltätört (Pinguicula Alpina)
- Fjällvallmo (Papaver radicatum)
- Groddbräcka (Saxifraga foliolosa)
- Gullbräcka (Saxifraga aizoides)
- Kantljung (Cassiope tetragona)
- Knoppbräcka (Saxifraga cernua)
- Lapsk alpros (Rhododendron lapponicum)
- Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia)
- Slåtterblomma (Parnassia palustris)
- Snöbräcka (S. rivuralis)
- Svarthö (Bartsia alpina)
- Tuvbräcka (Saxifraga cespitosa)
(Källor: Andersson, Rafstedt, von Sydow: Fjällens vegetation
– Norrbottens län 1985.
Fjällblommor i fickformat, Ulf von Sydow, Länsstyrelsen i Norrbottens län 1995.)
