| . FJÄLLÄGENHETER
De nybyggen som,
i de flesta fall olagligt, anlades ovanför (väster om) odlingsgränsen kallas
fjällägenheter.
Odlingsgränsen, som drogs 1867, avsågs främst att säkerställa samerna
nyttjanderätt till renbetesmarker i fjällområdena i Norrland. Dessutom var
förutsättningarna för nybyggares utkomst mycket små ovanför denna gräns och
bosättning borde därför inte ske. Detta hindrade emellertid inte att ett stort antal
personer, både samer och nybyggare, illegalt slog sig ned ovanför odlingsgränsen.
År 1915 legaliserades alla bosättningar ovanför odlingsgränsen i
Norrbottens och Västerbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län och
sammanfördes då under beteckningen fjällägenhet. Detta innebar att bebyggelsen
ägdes av brukaren men marken arrenderades av staten. Under tiden 1915-1945 upphörde
många fjällägenheter att existera, men samtidigt tillkom nya.
1955 fanns 161 fjällägenheter i länet. Genom avflyttning, nedläggning och
friköp har antalet därefter minskat kraftigt. Idag återstår endast ungefär 100
fjällägenheter, varav 35 i Norrbottens län.
I Norrbotten har fjällägenheterna i Arjeplogs kommun i princip undantagslöst
en samisk bakgrund, antingen direkt genom en samisk etnicitet på upptagaren eller
indirekt genom att lägenheten upptagits på en gammal renvall. I Jokkmokks och Gällivare
kommuner finns den samiska kopplingen om än något svagare. Här finns kopplingen till
ärjemarkskulturen med fiske och jakt som dominanta lokaliseringsfaktorer starkare.
I Kiruna kommun är bakgrunden annorlunda genom kopplingen till rikets
behov av hållplatser efter kommunikationsleden till Norge.
I fjällägenheternas näringsfång har jakten, fisket och jordbruket haft
betydelse för och format inägomarker, utägomarker och bebyggelse på olika sätt.
Inägorna användes för vinterfodertäkt samt i begränsad utsträckning till odling,
framförallt av potatis. Djuren gick på skogen om somrarna och vallen var inhägnad,
lieslogs och hässjades. Myrslåttern var viktig. Myrängar kunde ligga på stora avstånd
från hemmanet. De slogs, höet hässjades och hämtades sedan på vintern när snön lagt
sig. Bruket har upphört på nästan alla norrbottniska fjällägenheter, från 1950-talet
och fram till idag. |
