Norrbottens fjällvärld,
som ingår i den skandinaviska fjällkedjan, breder ut sig inom en tio mil bred zon längs
länets västra gräns mot Norge. Här finns samtliga av
landets fjäll som når högre än 1800 m ö h. Flertalet finns i Sarekområdet
och Kebnekaisefjällen, våra två största högfjällsområden. Överlag är fjällen
ändå mer eller mindre mjukt rundade och bjuder fjällvandraren på lättvandrad
terräng.
De otaliga fjällbäckarna som forsar ner längs fjällsidorna och
samlas i de vattenrika, större jokkarna i dalbotten, ger en bra bild av klimatet i
fjällen sommartid, vilket är svalt och fuktigt, ofta med hög nederbörd. Trots den
hårda och karga tillvaron i fjällkedjan finns det områden som rymmer en otrolig
artrikedom, särskilt på kalkrika fjäll.
Bergarter som kalksten, skiffer, gråvackor och kvartsiter präglar jordarna i
fjällregionen. Dessa jordar var en gång havsbotten i Atlanten som vid en stor
veckningsprocess sköts upp över urberget och bildade fjällkedjan.
Den natur som man möter på kalfjället består av vidsträckta, trädlösa
alpina hedar, oftast täckta med olika krypande ris och tuvor av lågvuxna gräs och
halvgräs samt videbuskar och frodigare örtrik vegetation med lågvuxna videsnår på
fuktigare mark. Stenar och block i varierande mängder samt berg i dagen utgör ofta ett
betydande inslag i landskapsbilden.
Allt eftersom man kommer högre upp på en sluttning glesnar vegetationen alltmer och
andelen sten och naket grus ökar liksom mossor och lavar. Den grön-brun-gula fjällheden
blir gråare och kargare, för att på fjälltopparna helt bestå av stora sten- och
blockhav. Högst uppe på fjälltopparna växer bara lavar och mossor samt enstaka tussar
av de allra tåligaste kärlväxterna.
Skogen alldeles nedanför kalfjället består av lågvuxen och oftast hedartad
björkskog med knotiga, vindpinade träd. Björkskogsbältet, vilket helt enkelt kallas
fjällbjörkskogen, utgör en smal remsa mellan kalfjället och själva barrskogen som
sedan täcker större delen av landet. Att trädgränsen bildas av björk och inte
barrträd är ovanligt i övriga delar av världen och det är endast i Norden och på
Kamtjatkahalvön i västra Sibirien som fenomenet uppträder.
I barrskogen närmast fjällen, den s k fjällnära skogen, finner man de sista större
urskogsområdena i vårt land, i vilka flera av skogens hotade djur och växter
fortfarande lever. Dessa skogar utgör Europas största sammanhängande urskogsområden om
man bortser från Ryssland.
