Norrbottensfjällen
Natur & Kultur
.

Fjällens natur

Vegetation

Fjällblommor

Blomsterrika kalkmarker

Växtgeografi

Fjällväxternas anpassningar

Anpassningar hos djuren

Fjällens fåglar

Fjällens djur

Fjällens geologi

Klimat

Lästips

Fjällen som kulturlandskap

.

FJÄLLENS NATUR

Norrbottens fjällvärld, som ingår i den skandinaviska fjällkedjan, breder ut sig inom en tio mil bred zon längs länets västra gräns mot Norge. Här finns samtliga av landets fjäll som når högre än 1800 m ö h. Flertalet finns i Sarekområdet och Kebnekaisefjällen, våra två största högfjällsområden. Överlag är fjällen ändå mer eller mindre mjukt rundade och bjuder fjällvandraren på lättvandrad terräng.

De otaliga fjällbäckarna som forsar ner längs fjällsidorna och samlas i de vattenrika, större jokkarna i dalbotten, ger en bra bild av klimatet i fjällen sommartid, vilket är svalt och fuktigt, ofta med hög nederbörd. Trots den hårda och karga tillvaron i fjällkedjan finns det områden som rymmer en otrolig artrikedom, särskilt på kalkrika fjäll.

Bergarter som kalksten, skiffer, gråvackor och kvartsiter präglar jordarna i fjällregionen. Dessa jordar var en gång havsbotten i Atlanten som vid en stor veckningsprocess sköts upp över urberget och bildade fjällkedjan.

Den natur som man möter på kalfjället består av vidsträckta, trädlösa alpina hedar, oftast täckta med olika krypande ris och tuvor av lågvuxna gräs och halvgräs samt videbuskar och frodigare örtrik vegetation med lågvuxna videsnår på fuktigare mark. Stenar och block i varierande mängder samt berg i dagen utgör ofta ett betydande inslag i landskapsbilden.

Allt eftersom man kommer högre upp på en sluttning glesnar vegetationen alltmer och andelen sten och naket grus ökar liksom mossor och lavar. Den grön-brun-gula fjällheden blir gråare och kargare, för att på fjälltopparna helt bestå av stora sten- och blockhav. Högst uppe på fjälltopparna växer bara lavar och mossor samt enstaka tussar av de allra tåligaste kärlväxterna.

Skogen alldeles nedanför kalfjället består av lågvuxen och oftast hedartad björkskog med knotiga, vindpinade träd. Björkskogsbältet, vilket helt enkelt kallas fjällbjörkskogen, utgör en smal remsa mellan kalfjället och själva barrskogen som sedan täcker större delen av landet. Att trädgränsen bildas av björk och inte barrträd är ovanligt i övriga delar av världen och det är endast i Norden och på Kamtjatkahalvön i västra Sibirien som fenomenet uppträder.

I barrskogen närmast fjällen, den s k fjällnära skogen, finner man de sista större urskogsområdena i vårt land, i vilka flera av skogens hotade djur och växter fortfarande lever. Dessa skogar utgör Europas största sammanhängande urskogsområden om man bortser från Ryssland.


Vill du veta mer? Skicka e-post till Lansstyrelsen@bd.lst.se
.