Före 1880 var det främst vetenskapsmän och forskare som sökte sig till länet. De kom för att studera naturen och "lapparnes lif och leverne". Av dessa färder är Linnés lappländska resa 1732 och den franska gradmätningsexpeditionen i Tornedalen 1736-37 de mest kända. Upplevelserna publicerades ofta i reseskildringar, vilket i första hand inspirerade utlänningar att besöka länet och den i deras ögon exotiska svenska fjällvärlden.

De första turisterna som kom i mitten på 1880-talet, innan järnvägen anlades, färdades på Luleälven med ångbåt omväxlande med gästgivarskjuts där forsar och fall utgjorde hinder. En vanlig färdväg var sträckan Luleå-Jokkmokk och sedan vidare med båtskjuts till Kvikkjokk. Därifrån kunde man relativt fort och bekvämt nå in i fjällen. I och med järnvägens dragning till Gällivare 1887 kom fler turister till området och nya vägar upp till fallet började att användas.

Att övernatta i nybyggen var vanligt då det inte fanns turiststugor att tillgå. Ibland kunde nybyggaren få hjälp av turistföreningen att i den egna stugan inreda särskilda rum för främlingar. Längre in i fjällvärlden var turisterna hänvisade till tält eller att ta in i kåta vid de stora samevistena.

När Ofotenbanan var klar blev Kirunafjällen snabbt ett populärt turistmål. Abisko fick turiststuga, liksom Vassijaure. År 1906 uppfördes den första turiststationen i fjällvärlden. Det var Abisko turiststation som härefter utvecklades till ett centrum där man kunde få lagad mat och sova i varma sängar. Populära utflyktsmål var Lapporten, Njullafjället och Abiskojokks kanjon.

Med billiga resor med järnvägen och utvecklingen av buss- och biltrafiken ökade antalet resenärer och fjällturismen blev massturism. Vi är då framme vid vår egen tid, som bl a skapat de riktigt stora fjällanläggningarna, slalombackarna och skoterlederna för att göra fjällvärlden ännu mera tillgänglig.

Som vår genomgång visat är spåren i kulturlandskapet av turism och friluftsliv inte äldre än högst hundra år. Men med åren har spåren blivit allt tydligare genom stora turistanläggningar. För den dåtida besökaren liksom för dagens turist är det naturutnyttjandet som stått i fokus. Därför har också friluftsaktiviteter i fjällen dominerat.

Naturen och den s k vildmarken är dock på många sätt ett av människan påverkat kulturlandskap. Det som i fjällen upplevs som en naturäng kan ha varit ett sameviste. Där vi idag med förtjusning åker forsränning kan man bara för några årtionden sedan ha flottat timmer. Runt om i Norrbotten finns mängder av sådana platser och miljöer som kan berätta om forna tider.

(Källa: Lundin, Kerstin. Att turista i Norrbotten förr och nu. Norrbottens synliga historia del I. 1992)

Spår efter turismen i Norrbottensfjällen