|
Att vårda de vatten man förvaltar är viktigt.
Dels för att åtgärda skador i vattenmiljön, exempelvis vandringshinder och dels
för att
kontrollera att effekterna från fisket inte påverkar fiskbestånden för
mycket.
Att fiske påverkar går inte att komma från, men effekterna får inte bli så stora att naturen
inte kan klara av att reparera dem av egen kraft. Fiskevård och utformande av
fiskeregler går därför hand i hand i vårat arbete.
Uttag av fisk
Det brukar sägas att vi fiskare skall "ta av
räntan och inte av kapitalet". Med detta
menas att man bara kan ta en viss del av det som naturen producerar. I runda tal
brukar 5-10 procent av produktionen nämnas som möjligt uttag för ett
uthålligt fiske. Tänk då på att den totala produktionen av exempelvis öring i
ett fjällvatten bara är omkring 1 kg per hektar och år (varierar med
näringstillgång och konkurrens mellan andra arter).
Det är inte bara det totala uttaget som är
viktigt. Det har även stor betydelse hur uttaget görs. Ifall bara de allra
största fiskarna i ett fiskbestånd tas upp är risken stor att reproduktionen i
fiskbeståndet går ner kraftigt. Ofta är honorna större än hanarna och vid ett
sådant fiske är risken stor att fler honor än hanar tas upp.
|
Det är antalet könsmogna honor som avgör hur
många romkorn som finns tillgängliga för leken och eftersom stora honor kan
producera betydligt fler romkorn än små honor är ett fiskbestånd med stora honor
mycket bättre på att reproducera sig än ett fiskbestånd med bara små honor.
Lika viktigt som att stor fisk bevaras är det att
småfisken får en chans att växa till innan de tas upp av oss fiskare. De är ju
småfisken som ska ta över när de stora dör.
Att ha regler som minimimått, fångst-begränsning
(bag-limit) och ett inte allt för högt fisketryck brukar vara en fungerande
förvaltningslösning. I vissa vatten kan regelverket kompletteras med maximimått.
|
Minimimått är en viktig regler-ingsmetod för att minimera a fiskets
påverkan.
|
I de områden där fisketrycket riskerar att bli för
högt kan fisket kvoteras för att minska trycket.
Inventeringsmetoder
Elfiske
En metod som används för att mäta täthet och
yngelproduktion av öring, lax och harr i strömmande vatten. Metoden är skonsam
mot fisken och mycket effektiv. Fisk som fångas kan återutsättas utan att de
tagit skada.
Elfiske i Tsielekjåkkå i Jokkmokksfjällen.
Nätprovfiske
Provfiske med nät används för att kontrollera
art- och storleks-sammansättning i sjöar. Metoden är tidskrävande och risken är
stor att fisk som fångas dör eller skadas allvarligt i näten. Men den ger ett
bra statistiskt underlag och är framtagen så att fiskbestånden inte skall ta
skada även om fisken dör.
Öppnandet av det trädalagda området mellan
Gardaure och Bartaure i Arjeplogs kommun föregicks av provfiske med nät i
sjöarna. Resultatet visade att fiske åter kunde tillåtas.
Provfiske med handredskap
Det är även möjligt att provfiska med handredskap
som kastspö eller flugspö. Det ger inte samma statistiska säkerhet i resultaten
som ett nätprovfiske eller elfiske. Fördelen är dock att fisk kan återutsättas
utan större skada om fisken hanteras på ett försiktigt sätt under
provtagningarna.
Resultat
Åldersanalys
För att beräkna tillväxten i ett fiskbestånd kan
fisken i ett provfiske åldersbestämmas. Detta görs genom att räkna årsringar
antingen på fiskfjäll, gällock eller otholiter (små benbitar i fiskens näshåla).
Otholiter är säkrast att titta på, men ifall fisken skall återutsättas är fjäll
det enda alternativet. Genom att kombinera åldersdata med längd och vikt kan
fiskens tillväxt från år till år beräknas (se diagram nedan).
Provtagning av harr vid ett sportprovfiske i
Tavvaätno, Kiruna kommun. Klicka på bilden för att se den lilla infällda bilden
uppförstorad. Bilen visar ett harrfjäll med 13 årsringar.
Relationen mellan vikt och ålder i ett
harrbestånd. Den spikraka kurvan tyder på att tillväxten är god oavsett fiskens
ålder.
Kondition
Genom att mäta fiskars längd och vikt är det
möjligt att beräkna konditionen. Detta används ofta för att studera tillgång på
föda eller konkurrens mellan fiskarter.
Konditionen hos fisk kan variera kraftigt över
året. Ofta ses en rejäl dipp i konditionen efter leken. Så det gäller att inte
övertolka resultatet utan att lägga in fiskarternas ekologiska strategi. Vissa
arter leker på hösten och är då magra hela vintern (öring). Andra arter som
harren är ofta mager på försommaren eftersom de är vårlekande.
Harrens kondition i samma harrbestånd som ovan
där kurvan till vänster motsvarar en kondition på 0,9 medan den något flackare
kurvan motsvarar en kondition 0,8. Normalt ligger harrens kondition kring 0,8. I
detta bestånd är det bara enstaka harrar som ligger under 0,9. Ett resultat
som förklarar den goda tillväxten.
Flottleder och biotopåterställning
I de vatten där flottning bedrivits har ofta
öringens lek- och uppväxt-miljöer påverkats negativt då stenblock som legat
ivägen för timret rensats eller sprängts bort. Utan stenblock som bromsat
vattnet har lekgruset spolats iväg. Även tillgången på öringens föda minskar
eftersom insektslarver trivs dåligt i rensade vatten.
En uppsjö av vattendrag biotopåterställts i
Norrbottens län. Även i fjällområdet. I mindre vattendrag kan återställningar
göras för hand, medan grävmaskiner behövs i större vatten.
Återställning av lekbotten i Pakkojåkkå,
Jokkmokks kommun, i samband med en utbildning i ekologisk fiskevård.
|
