.
FJÄLLRIPA
ELLER DALRIPA
Ur "Lär känna Dalripan " av Rolf Brittas, Svenska
Jägareförbundet
I våra trakter kan dalripan endast förväxlas med sin släkting
fjällripan. Den senare är något mindre och spensligare byggd och på nära håll kan
man se att fjällripans näbb är spädare och mer långsmal än dalripans. I vinterdräkt
har fjällriptuppen, och i enstaka fall även hönan, ett framträdande svart band mellan
ögat och näbben. Flertalet fjällriphönor saknar emellertid detta kännemärke och är
därför svåra att till utseendet skilja från dalripor.
 Fjällripa i vårdräkt. Klicka för större bild. |
 Dalripa i sommar/höstdräkt.
Klicka för större bild. |
Vintertid
uppträder de dock vanligen i flock och ofta avslöjas arttillhörigheten av någon tupp.
Under sommarhalvåret har fjällriptuppen en blågrå nyans som skiljer sig markant från
släktingens brunaktiga färg. Fjällriphönan har en gråbrun dräkt som är mer
finvattrad än dalripans fjäderskrud.
Lätena skiljer sig markant. Dalriptuppens vanligaste ljud påminner om ett
skratt, medan fjällriptuppens läte är ett entonigt mörkt knarrande ljud. Biotopvalet
skiljer sig också. Fjällripans hemvist är högfjället ovanför videregionen, medan
dalripan föredrar lägre nivåer. Ibland kan dock de båda arterna förekomma i samma
miljö.
Ingen kollektiv Allemansrätt
Att tälta något enstaka dygn på samma plats är tillåtet om risken
att störa närboende eller skada naturen inte föreligger.
Utöver eldningsförbud som utfärdas av Räddningstjänsten gäller
nästan undantagslöst särskilda regler för eldning i naturreservat.
För reservatsgränser, se t.ex. lantmäteriets senaste fjäll-,
terräng- eller vägkarta.
|