| . STORA SJÖFALLETS
NATIONALPARK - Naturförhållanden
Fjälltrakten kring Stora
Sjöfallet är variationsrik med högfjällsmassiv och lågfjällsryggar, flacka
högslätter och djupt nedskurna dalar. Nationalparken kan sägas bestå av två delar som
skiljs åt av det mitt i området belägna regleringsmagasinet Áhkkájávrre.
Landskapet i den södra delen domineras av fjället Áhkká, 2 015 m ö h
m ö h (en av Sveriges tretton toppar över 2015
m ö hm ö hm ö h), vilket ligger isolerat som en fästning
och syns vida omkring. Áhkká kallas Lapplands drottning. Det är högalpint massiv med
branta toppar och glaciärer. Omgivningarna är låga vilket ger massivet en majestätisk
resning. Nivåskillnaden mätt från fjällets fot till dess topp är den största i
landet, drygt 1 500 meter. Öster därom vidtar den stora fjällslätten Gássaláhko
(Kassalako), med dess gytter av småsjöar.
| Dievssajávri
(Teusajaure) avgränsar Stora Sjöfallets nationalpark i norr. Klicka för större bild. Foto:
Jan-Olov Westerberg. |
 |
Ett annat
högfjäll är Gállaktjåhkkå (Kallaktjåkkå), 1 810 m ö h, som ligger norr
om Áhkkájávrre (Akkajaure) och dominerar landskapet i denna del av nationalparken. Det
massivet har också glaciärer, men det är inte fullt så vilt som Áhkká.
Gállaktjåhkkås nordsida vetter mot Dievssavágge (Teusadalen), en smal och djupt
nedskuren dalgång som följer norra nationalparksgränsen.
Få andra dalgångar i fjällen kan mäta sig med dess storslagenhet. Áhkkájávrre,
som på grund av regleringarna brutits ut ur nationalparken, upptar den breda dalsänka
som delar det skyddade ormrådet i två delar Regleringarna har medfört att Stora
Sjöfallets berömda vattenfall numera har mycket liten vattenföring.
På grund av de stora nivåskillnaderna i parken förekommer flera olika
vegetationstyper. Kring Langas och i Vietasdalen växer tallskog, till stor del av
urskogskaraktär, med mycket gamla träd. På fjällsluttningarna längs Áhkkájávrre
dominerar fjällbjörkskog. Även i Dievssavágge (Teusadalen) växer björkskog som
ställvis är av sällsynt frodig örttyp. Kalfjällets rishedar är vanligen botaniskt
fattiga i nationalparken. Högfjällen upptas av blockmarker.
(Källa: Sveriges Nationalparker, utgiven av Naturvårdsverket 1983) |
