| . SAMISK HISTORIA
Innan den samiska
kulturen införlivades i det svenska samhället, levde samerna levt i små enheter
(sijddor) med begränsat samarbete mellan sig och utan någon samlande institution eller
symbol. Samerna blev tidigt utsatta för skattekrav, delvis som ett led i omgivande
staters strävan att utvidga sina territorier.
Källor från vikingatiden berättar om hur norska hövdingar gjorde
skatteuppbördsfärder bland samerna. Från tidig medeltid är det de nordiska staterna
och Ryssland som konkurrerar om makten i norr. Bakom denna kapptävlan om den
terrritoriella makten låg ekonomiska och strategiska skäl.
Från 1500-talet har de landområden där samerna levt, successivt införlivats
i de nordiska staterna, och samernas egna territoriella indelningar och
samhällsorganisering, inklusive juridiska institutioner, har successivt förlorat sin
ställning. Kyrkan hade en viktig roll i denna process. I början av 1600-talet inleddes
på allvar kristnandet av samerna i Sverige, då Karl IX lät uppföra kyrkor i
lappmarken.
I slutet av 1600-talet började kronan föra en aktiv politik för att
locka nybyggare att kolonisera lappmarkerna genom införandet av sk. lappmarksplakat.
Samerna förblev dock i majoritet i Norrbottens fjällkommuner till 1800-talets
senare hälft, då den begynnande industrialiseringen medförde en inflyttningsvåg. Vid
den tiden var den officiella politiken gentemot samerna påverkad av en vetenskaplig teori
kallad socialdarwinismen. Många ansåg att samerna var en "lägre" stående
folkgrupp vars kultur var dömd att gå under. Inställningen tog sig uttryck i ett
patriarkaliskt förhållningssätt till det samiska samhället och samerna ansågs inte
kapabla att själva sköta sina egna angelägenheter.
Den statliga politiken inriktades på att försöka bevara den
"genuina" samekulturen, dvs. att samerna skulle leva som nomadiserande
renskötare eftersom det var denna näring som uppfattades som "samisk". De
samer som lämnade renskötseln, för t.ex. fiske eller jordbruk, eller de som redan
levade av dessa näringar, betraktades i det ögonblick som de lämnade renskötseln inte
längre som samer utan som svenskar.
Under 1900-talet har samerna genom bildandet av egna organisationer strävat
efter att få inflytande i frågor som rör deras liv och näring. 1993 bildades det
svenska sametinget som ska öka samiskt inflytande och självbestämmande i närings-,
kultur- och språkfrågor. |