| . RENNÄRINGEN OCH ANDRA
MARKANVÄNDARE
Rennäringens
stora geografiska utbredning leder till kontakt och konkurrens med andra markanvändare
och intressen. Intrången under 1900-talet har sammantaget lett till att betesmarker
styckats upp, vinterbetet minskat, flyttningarna försvårats och att renarna störts
under känsliga perioder.
Eftersom tillgången på betesmark är begränsad råder konkurrens
mellan renskötseln och annan markanvändning som skogsbruk, jordbruk, turism,
vattenkraftsföretag och allmän samhällsutbyggnad om markerna.
Skogsbruket
Skogsbruk och rennäring är två areella näringar som i viss utsträckning brukar
samma marker. Det är oundvikligt att de påverkar varandra. Skogsbruket styckar genom
slutavverkning, markberedning och anläggning av skogsbilvägar upp vinterbetesområdena
och gör delar av vinterbetesmarkerna otillgängliga. Avverkning av gamla skogar minskar
tillgången på hänglavar. Renarna i sin tur kan t.ex. skada plant- och ungskog. I
skogsvårdslagen finns bestämmelser att skogsbruket ska visa hänsyn till renskötseln.
Obligatorisk samrådsplikt föreligger för skogsägare vid avverkning-skogsvård inom
samebyarnas åretruntmarker.
Vattenkraften
Utbyggnaden av vattenkraften är det ingrepp som enskilt haft den i särklass
största betydelse för omdaningen av fjällområdet. Vattenregleringarna som främst
gjordes från 1940-talet till 1970-talet innebar att älvfåror torrlades och att stora
arealer betesmark översvämmades när vattenkraftsdammar byggdes. Älvdalarna har stort
värde för renskötseln, eftersom här finns goda betesmarker. Tidigt brukar uddar och
stränder få barmark på våren. Bärkraftiga isar är viktiga vid vårflyttningen
västerut. Vid vattenregleringarna dämdes värdefullt strandbete och naturliga
betesgränser över och flyttvägar försvann, liksom vistesplatser. Osäkra isar, till
följd av regleringar i vattenmagasinen, gör flyttningarna svårare. Försvunna
betesmarker kan inte ersättas eftersom samebyns mark är begränsad, men rennäringen har
fått viss ekonomisk ersättning för skador och intrång och kompensation för
skadeförebyggande åtgärder.
Övrigt
Torvbrytning och täktverksamhet förstör betesmarker. Utbyggnaden av tätorter,
vägar och järnvägar medför uppsplittring av betesmarker. Flyttleder kan försämras
eller förstöras av exploateringen. Renar dödas av bilar och tåg. Renägarna ersätts
för uppkomna förluster i fråga om bildödade renar genom trafikförsäkringen och
beträffande tågdödade renar genom avtal mellan Banverket och Samernas Riksförbund.
Turism, jakt, fiske och friluftsliv medför störningar under känsliga perioder i
renskötseln och enhetliga betesmarker kan styckas sönder av anläggningar för t.ex.
turism. Nöjesåkning med snöskoter har blivit ett allvarligt problem under de senaste
decennierna. Den är som intensivast just under kalvningstiden på våren.
(Källor: Rennäringen i Sverige, Jordbruksverket. 1997, Svensk rennäring. Svenska
samernas riksförbund. 1999) |