Ursprungsfolk definieras som folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Avgörande är inte att dessa folk historiskt sett bott i ett visst område längre tid än andra. Det är av större betydelse att deras social och kulturella situation är speciell.

ILO står för International Labour Organization. Det är ett av FN:s sk fackorgan som ska bevaka frågor om arbetsvillkor, diskriminering m.m. Inom ramen för denna uppgift har ILO sedan många år bevakat ursprungsfolkens arbets- och levnadsvillkor.

ILO:S konvention nr 169 innehåller ett antal bestämmelser och åtaganden till skydd för ursprungsfolken. Regeringarna i de länder som anslutit sig till konventionen ska se till att ursprungsfolkens rättigheter skyddas och att deras integritet respekteras. Ursprungsfolken ska till fullo åtnjuta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Vidare ska deras sociala och ekonomiska rättigheter tillgodoses och deras andliga och kulturella värden ska skyddas. I konventionen betonas särskilt markens betydelse för ursprungsfolken. Därför finns i konventionen bestämmelser som ska säkra deras rätt till sådan mark som de under lång tid innehaft eller brukat.

Konventionen trädde i kraft år 1991 och hittills har 14 länder anslutit sig, däribland Norge och Danmark.

Utredaren Sven Heurgren anser att Sverige redan idag uppfyller konventionens krav i de allra flesta avseenden. Den stora stötestenen är reglerna om samernas rättigheter till mark. Utredaren har gjort en bedömning av vilka åtgärder som måste vidtas och vilka regler som måste ändras för att Sverige skall nå upp till kraven. Han menar bl a att för att Sverige ska uppfylla minimikraven om en starkt skyddad rätt till nyttjande och besittning av marken, så måste samerna få möjlighet att i förväg yttra sig över åtgärder som kan innebära mer än ringa intrång i renskötselrätten och en rätt att få sådan åtgärder prövade att en opartisk instans med kunskaper om renskötseln och dess behov av mark. Om åtgärder vidtas som innebär skada för renskötselrätten skall samerna ha rätt till ersättning.

Utredaren bedömer att Sverige kan ansluta sig till ILO:s konvention nr 169, men att det inte bör ske förrän ett antal åtgärder som rör samernas rätt till mark har blivit genomförda. Dessa åtgärder är bl a att den mark som samerna har rättighet till enligt konventionen identifieras och att omfattningen av samernas jakt- och fiskerätt inom den mark som de traditionellt innehar bör klarläggas.

Utredningens betänkande SOU  1999:25 är i skrivande stund föremål för remissbehandling.