Fauna
Abisko är känt för förekomsten av den oansenliga men mycket sällsynta fågeln nordsångaren. Överhuvudtaget finns det gott om småfåglar (tättingar) i nationalparken, och sydliga arter blandas med fjällarter. Typiska björkskogsfåglar som gråsiska, lövsångare, blåhake och bergfink uppträder här tillsammans med svartvit flugsnappare, trädgårdssångare, järnsparv, rödhake m.fl. På de öppna rismyrarna och hedarna förekommer vadare som grönbena, småspov och gluttsnäppa.

I småsjöarna finns bläsand, vigg, knipa och sjöorre. Abiskueatnus (Abiskojåkkas) delta är också rikt på sjöfågel. Deltat är fågelskyddsområde med tillträdesförbud 1/5-31/7. Stenfalk är den vanligaste rovfågeln medan kungsörn trängts tillbaka, liksom flera av de stora däggdjuren.

Järv, fjällräv och lo förekommer bara sporadiskt och björnen strövar på sin höjd igenom parken någon enstaka gång. Älg ses däremot ofta, betesspår och spillning förekommer överallt. Mård, hermelin och ekorre liksom smågnagare som fjällämmel och gråsidig sork tillhör också nationalparkens fauna. På kalfjället kan snösparv, fjällripa och fjällpipare påträffas.

Dryashed på Njullas sluttningar. På kalkrika marker i fjälltrakter finner man dryashed som domineras av mattor av fjällsippa (Dryas octopetala). Klicka för större bild. Foto: Sunna Kuoljok

Flora
Abiskueatnus (Abiskojåkkas) kanjon är en extremt artrik plats. Längs kanjonkanten utbreder sig hedar med lapsk alpros. Andra kalkkrävande arter som växer där fjälltätört och fjällruta. I kanjonens klippbranter finns mycket sällsynta arter t.ex. polarblära. Fjällarnika och tuvbräcka förekommer också.

Purpurbräckan är en av våra tidigaste fjällblommor. Redan i maj kan du hitta den i Abiskojokks kanjon. Klicka för större bild. Foto: Sunna Kuoljok

Den örtrika ängsbjörkskogen på Njullas sluttningar uppvisar en verklig blomsterprakt med smörbollar, midsommarblomster, förgätmigej m.fl. Bäcken Rihtunjira (Ridonjira) som passerar fjällvegetationens olika zoneringar med alla dess växter, är också värt ett besök. En slasklavin rasade emellertid ned längs bäcken 1982 och tog med sig växter och växtfrön ner från fjället och skapade nya växtlokaler längre ned. Uppe på kalfjället är kantljung, fjällfingerört och fjällsippa vanliga.

Abiskos mest kända blomma är den fridlysta orkidén lappfela, som bara påträffats här i hela landet.

(Källa: Sveriges Nationalparker, utgiven av Naturvårdsverket 1983)