Sápmi och renskötseln
Fjällen är renbetesland och har varit det längre än Sverige har funnits som stat. Den här sidan beskriver samebyarna, renskötselåret, hänsynsreglerna som gäller besökare och den förkristna religionen. Sametinget och Institutet för språk och folkminnen är huvudkällor.
Vad Sápmi är
Sápmi sträcker sig från Idre i Dalarna i söder till Ishavet i Norge i norr och österut mot Kolahalvön i Ryssland. Nationsgränserna som växte fram från 1700-talet och framåt delade det samiska folket mellan fyra stater. Begreppet omfattar både det geografiska området och folket.
Någon fastställd yta finns inte. Varken Sametinget, Samiskt informationscentrum eller minoritet.se anger en siffra i kvadratkilometer. Skälet är att Sápmi saknar fastställda gränser. Siffror som cirkulerar på tredjepartssajter har inget officiellt stöd bakom sig.
Antalet samer i Sápmi uppskattas till mellan 80 000 och 100 000. Fördelningen brukar anges som 20 000 till 40 000 i Sverige, 50 000 till 65 000 i Norge, omkring 8 000 i Finland och omkring 2 000 i Ryssland. Ingen folkräkning görs på etnisk grund, så alla siffror är uppskattningar. Den sista lappräkningen i Sverige gjordes 1945.
Siffran 20 000 samer i Sverige är föråldrad. Den kommer från en utredning publicerad 1975. Samiskt informationscentrum, som drivs av Sametinget, skriver själv att ledande forskare numera tror att samerna snarare är tre gånger så många eller fler i Sverige. Kopplas gamla renlängder och Sametingets röstlängd till Statistiska centralbyråns tregenerationsregister hamnar man nära 50 000 personer, men hur många som själva identifierar sig som samer vet ingen.
Rättsligt har ställningen stärkts i tre steg. Riksdagen uttalade 1977 att samerna är ett urfolk i Sverige. År 2000 infördes minoritetsspråklagen, där samiskan är ett av fem nationella minoritetsspråk. Sedan 2011 är samerna erkända som ett folk i Sveriges grundlag.
Renskötseln och samebyarna
Renskötselrätten vilar på urminnes hävd. Rennäringslagens första paragraf säger att den som är av samisk härkomst får använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Rätten tillkommer den samiska befolkningen. Renbetesrätt råder på ungefär hälften av Sveriges yta, vilket inte betyder att all den marken är lämplig eller ens möjlig att beta.
En sameby är trots namnet ingen fysisk by. Sametingets definition är ett geografiskt område där renskötsel bedrivs, organiserat som en ekonomisk och administrativ sammanslutning med egen styrelse. Samebyn är en juridisk person som företräder renägarna. Rennäringslagens nionde paragraf formulerar ändamålet som att för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom byns betesområde.
| Uppgift | Värde | Kommentar |
|---|---|---|
| Antal samebyar | 51 | 33 fjällsamebyar, 10 skogssamebyar och 8 koncessionssamebyar |
| Renar i vinterhjord | 225 000 till 280 000 | Antalet varierar mellan år |
| Renägare | Cirka 5 000 | 85 procent bor i Norrbottens län. 40 procent är kvinnor |
| Yrkesverksamma renskötare | Drygt 1 000 | Ungefär 18 procent är kvinnor |
| Andel av Sveriges yta | Cirka 50 procent | Området där renbetesrätt råder |
Statistiken underskattar hur många som är inblandade. Sametinget skriver att det oftast är en person som arbetar heltid medan familj och släkt hjälper till vid renskiljning, kalvmärkning och slakt.
Tre sorters samebyar
En fjällsameby flyttar mellan kalfjäll och skogsland med säsongerna. I extremfall handlar det om flyttningar på upp mot femtio mil, medan de sydligaste fjällsamebyarna bara flyttar fyra till fem mil mellan sommar- och vinterland. Skogssamebyarnas renar rör sig långsammare och mer kontinuerligt över året. Koncessionsrenskötseln är den mest stationära och bedrivs i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen med särskilt tillstånd.
Indelningen är inte ett lagbegrepp. Orden fjällsameby och skogssameby står inte i rennäringslagen. Lagen skiljer i stället på året-runt-marker och vinterbetesmarker. Bara koncessionssameby har direkt lagstöd, i paragraferna 85 till 89. Att skriva att rennäringslagen delar in samebyarna i tre typer är fel.
Kartor över samebyarnas områden ska läsas med försiktighet. Sametinget påpekar själv att gränserna i verkligheten inte är entydiga och att vissa områden periodvis nyttjas av två eller flera samebyar.
Renskötselårets åtta årstider
Renen har anpassat sig till stora skillnader mellan årstiderna med vandringar mellan betesområden. På vintern söker den skydd och bete i skogslandet i öster, på sommaren västerut mot de svalare fjällen. Vandringarna sträcker sig ofta tvärs över landet, vilket förklarar varför de flesta samebyar har en öst-västlig utbredning.
Renskötselårets åtta årstider med den arbetsuppgift som präglar var och en. Namn och innehåll från Samiskt informationscentrum. Månadsgränserna varierar mellan områden och år, så hjulet visar ordningsföljd och inte datum.
Våren är känsligast
Kalvarna föds under våren. Störs vajorna kan de kasta sina ofödda kalvar eller lämna nyfödda. Naturvårdsverket rekommenderar att renbetesmarker undviks helt under kalvningstiden mellan april och juni.
Samlingarna
Vid kalvmärkning på sommaren och skiljning på hösten drivs renarna i hjord till rengärden. Skräms hjorden av hundar, rovdjur eller människor kan flera dagars arbete gå förlorat.
Flyttningarna
Vid flytt till och från vinterbetet kan lederna innehålla svåra passager över älvar, vägar och järnvägar. Under vila och bete längs flytten måste renarna få vara ostörda. Sametinget beskriver det som nästan omöjligt att ändra en flyttled, eftersom renarna är lättskrämda vanedjur.
Vintern
Renen betar lav som den gräver fram under snön. Isbildning efter regn på snö kan låsa betet över stora områden och tvingar fram stödutfodring eller flytt till nya marker.
Hänsyn i fjällen
Naturvårdsverkets råd för allemansrätten i fjällen är kortfattade. Håll avstånd till renar. Ha alltid hunden i koppel i renbetesmarker. Undvik renbetesmarker under kalvningstiden mellan april och juni.
Den enda tumregel du behöver minnas. Naturvårdsverket formulerar avståndet som en observation i stället för ett mått: om renflocken drar sig undan har du kommit för nära. Det fungerar i all terräng och i alla väder, till skillnad från en meterangivelse.
Att störa renar är mer än olämpligt. Rennäringslagens 94:e paragraf ger böter för den som med uppsåt eller av oaktsamhet skrämmer eller på annat sätt ofredar renar som uppehåller sig på ett område där renskötsel då är tillåten. Samma paragraf träffar den som obehörigen driver bort renar eller hindrar dem från att beta.
För hundar gäller två regler samtidigt. Lagen om tillsyn över hundar och katter kräver att hundar hålls under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt under perioden 1 mars till 20 augusti. Naturvårdsverket går längre och skriver alltid koppel i renbetesmarker. Länsstyrelserna kan besluta om utökat koppeltvång inom renskötselområdet, så kontrollera de lokala föreskrifterna för det område du ska besöka.
- April till juniKalvningen. Den period då störningar får störst konsekvenser för både djur och renskötare.
- Hunden i koppelAlltid i renbetesmark enligt Naturvårdsverket, oavsett vad hundlagens datumgräns säger.
- FlyttledernaRenarna är vanedjur och en flyttled går nästan inte att ändra. Anläggningar och stängsel som blockerar en led får långvariga följder.
- TältplatsenNaturvårdsverket råder till att välja tältplats med omsorg och inte stanna längre än något enstaka dygn på samma ställe.
De samiska språken
Samiska är inte ett språk utan nio. Institutet för språk och folkminnen räknar dem från söder: sydsamiska, umesamiska, pitesamiska, lulesamiska, nordsamiska och de östsamiska språken enaresamiska, skoltsamiska, kildinsamiska och tersamiska. Skillnaderna mellan dem brukar jämföras med skillnaden mellan svenska, norska och danska. Språken tros ha utvecklats ur ett samiskfinskt urspråk som talades för 4 000 år sedan.
Fem av dem talas i Sverige och har godkända ortografier: sydsamiska, umesamiska, pitesamiska, lulesamiska och nordsamiska.
Hur många som talar dem vet ingen. Någon officiell statistik över vilka språk som talas i Sverige samlas inte in. Institutet för språk och folkminnen uppskattar antalet samisktalande i Sverige till omkring 6 000. Samiskt informationscentrum kommer till en annan fördelning: omkring 17 000 talar nordsamiska varav omkring 6 000 bor i Sverige, omkring 800 talar lulesamiska i Sverige och Norge tillsammans och omkring 700 talar sydsamiska. Umesamiska och pitesamiska saknar talarsiffror i båda källorna.
De två uppskattningarna går inte ihop. Den ena räknar 6 000 samisktalande totalt i Sverige medan den andra kommer till 6 000 enbart nordsamisktalande. Skillnaden visar hur osäkert underlaget är.
Ortnamnen på kartan
Fjällkartan är full av samiska ord. Institutet för språk och folkminnen listar de vanligaste namnleden med form per språk, vilket är nödvändigt eftersom samma led stavas olika i olika samiska språk.
| Betydelse | Nordsamiska | Lulesamiska | Umesamiska | Sydsamiska | Exempel |
|---|---|---|---|---|---|
| Större bäck eller å | johka | jåhkå | juhka | johke | Jåhkåmåhkke, Jokkmokk |
| Fjäll eller berg | várri | várre | várrie | vaerie | Jiellevárre, Gällivare |
| Vik | luokta | luokta | luoktta | loekte | Nihkkáluokta, Nikkaluokta |
| Sjö | jávri | jávrre | jávrrie | jaevrie | Árviesjávrrie, Arvidsjaur |
Vilket språk som gäller följer geografin. Nordsamiska i norr, lulesamiska kring Jokkmokk och Gällivare, ume- och pitesamiska i mitten samt sydsamiska från Vilhelmina och söderut.
Fyra sätt som namnen har försvenskats
- Namnet anpassas i uttal och stavning. Ruten är en anpassning av sydsamiskans Ruvhte.
- Namnet tolkas om efter ord som redan finns i svenskan. Arvidsjaur är en försvenskning av umesamiskans Árviesjávrrie.
- Namnet får ett förklarande tillägg på svenska. Stor-Varjisträsket kommer från lulesamiskans Stuor Varggá.
- Delar av namnet översätts. Jäkkvik kommer från pitesamiskans Jäggeluokta.
Enligt en FN-resolution från 1972 ska ortnamn skrivas efter respektive minoritetsspråks skrivregler. Hänsynsparagrafen om god ortnamnssed i kulturmiljölagen har gjort namnen synligare på skyltar och kartor. I fjällområdena och nordligaste Sverige är minoriteternas namn i levande bruk.
Äldre stavningar är försvenskningar. Formerna jokk, jaure och vare som du ser på gamla kartor är inte samiska stavningar utan anpassningar till svenskan. Ledet tjåkkå för fjälltopp återfinns inte i Institutet för språk och folkminnens tabell och redovisas därför inte med betydelse här.
Den förkristna religionen
Detta är det avsnitt där källkritiken väger tyngst. Samiskt informationscentrum är själv uttryckligt på den punkten och deras formuleringar används här.
Den gamla religionen var en naturreligion. Jord och vatten betraktades som levande väsen som måste respekteras genom riter och ett varsamt liv. Naturfenomen som solen, månen, åskan och vinden var förbundna med myter och uppfattades som gudomligheter. Bredvid den synliga världen fanns en annan värld med de döda och de makter som härskade där.
I en parallellvärld levde andliga väsen. Ett sådant väsen kallades saajve. De var osynliga men kunde visa sig för människor, de beskrevs som ett vackert folk och deras renar var särskilt starka. Vissa fjäll kallades saajve-vaerie. Heliga platser som offerstenar, gravar och björngravar kan ibland synas tydligt i terrängen men är oftare svåra att upptäcka.
Nåjden var gruppens andliga ledare och centralgestalt, med sina hjälpandar och sin trumma. Uppgiften var att ta reda på vilket offer gudarna krävde för att häva en sjukdom. Trumman användes också för att avgöra när gruppen skulle jaga eller flytta. Samiskt informationscentrum skriver uttryckligen honom eller henne om nåjden.
Trumman ska inte kallas trolltrumma. Ordet myntades av missionerande präster som ville utrota den förkristna tron och bruket av trumman. Samiskt informationscentrum avvisar epitetet och skriver att spåtrumma eller ceremonitrumma är mer korrekt. På skinnet var den värld man levde i ritad, en bild över kosmos. En visare av horn eller mässing lades på skinnet och färdades över det medan man trummade. Ur dess väg uttyddes framtiden.
Gudavärlden såg olika ut i olika delar av Sápmi. På sydsamiskt område omgavs den största guden, solen, av gudar, djur och andra makter. Längre norrut delades världen i skikt, ofta tre: den undre världen, den synliga världen och gudarnas värld. Vissa trummor har fem skikt. De vanligaste motiven är gudarna, renen, jakt- och bytesdjur samt visten och boplatser. På nyare trummor förekommer kyrkor och hästar.
Varför källorna måste läsas kritiskt
De skriftliga källorna om samisk förkristen tro är från 1600- och 1700-talen och skrivna av präster. Deras uppdrag var att bemöta och avskaffa allt som betraktades som hedendom. Samiskt informationscentrum skriver att uppgifterna är starkt färgade av upptecknarnas eget synsätt, den tid de levde i och deras kön. Missionärerna tog reda på så mycket som möjligt om religionen just för att kunna bekämpa den effektivare.
Rättegångsprotokoll är inte heller neutrala. De samer som stod inför rätta kunde inte tala fritt. Att de dolde eller ändrade uppgifter för att framstå i bättre dager går inte att utesluta. Reseskildringar saknar missionärernas behov att framställa religionen som felaktig men bär andra fördomar. Många av dem romantiserar friskt. Hällmålningarna är omdiskuterade på två plan: om motiven är religiösa och om de är gjorda av samer.
Stadigare står arkeologin med gravar, björngravar, offerplatser och gåvor samt de bevarade trummorna och deras bildvärld. Till det kommer den jämförande metoden, där uppgifter från jägarfolk runt norra halvklotet med liknande religion, tradition och näring vägs in.
Förföljelsen och det som levde vidare
Den äldsta kända skriftliga uppgiften om samisk religion kommer från ett norskt historieverk från 1100-talet. Där berättas hur en nåjd med sin trumma försätter sig i trance för att rädda en sjuk person. Tecknen på trumskinnet beskrivs som en båt med åror, en ren med seldon och en val.
Under 1600- och 1700-talen genomgick samerna en hård omvändelsekampanj. Riter och religiösa föremål tvingades bort. Hundratals trummor samlades in och brändes, bara under Åsele marknad år 1725 ett drygt tjugotal. Nåjder hotades till tystnad eller dömdes till döden genom bränning. Barn togs från sina föräldrar till skolor där de användes för att ange släktingar som utövade traditionell religion.
Det förbjudna försvann gradvis, men sådant som gick att dölja levde vidare utan att behöva talas om. Jojken är ett sätt att minnas. I berättelser och myter kunde man åtminstone berätta om hur föregångarna utövat sin religion.
Frågan om samiska föremål i svenska museisamlingar är levande. Nordiska museet, som förfogar över omkring 10 000 samiska föremål, fick 2026 medel för att utreda föremålens historia och ursprung samt förutsättningarna för ett praktiskt återförande, i samverkan med Ájtte i Jokkmokk. Sametinget har ett uppdrag 2026 till 2028 att stärka arbetet med återlämnande av samiska kvarlevor och föremål. Processen pågår.
Laponia
Världsarvet Laponia i Norrbotten omfattar nationalparkerna Sarek, Padjelanta/Badjelánnda, Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke och Muddus/Muttos samt naturreservaten Sjávnja och Stubbá. Motiveringen till världsarvsstatusen 1996 var kombinationen av naturvärden och en levande samisk kultur.
Sedan 2013 förvaltas området av den ideella föreningen Laponiatjuottjudus. I den ingår nio samebyar, Gällivare och Jokkmokks kommuner, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Naturvårdsverket. Samebyarna namnges i Laponiaförordningen: Báste cearru, Gällivare, Jåhkågasska tjiellde, Luokta-Mávas, Sierri, Sirges, Tuorpon, Udtja och Unna tjerusj.
Modellen var ny när den infördes. Samiskt informationscentrum beskriver omställningen som svår för statliga tjänstemän vana att ha sista ordet i landets nationalparker. En konkret följd är att samiska namn numera används först i text och på skyltar, med undantag för själva nationalparkerna, där Naturvårdsverket har bestämt att svenska namnet alltid ska stå först.
Regeringen gav Statskontoret i uppdrag 2024 att se över förvaltningen. Bedömningen blev att modellen fungerar hyggligt med god lokal förankring och samiskt deltagande, men att det finns brister i naturvårdsarbetet, i den interna styrningen och i rollfördelningen mellan myndigheter. Modellen bedömdes ändå som den lämpligaste och behöver utvecklas vidare. Regeringen förlängde i maj 2026 Laponiaförordningens giltighet till den 31 december 2031.
En uppgift som ofta återges utan täckning. Att samebyarna skulle ha majoritet i styrelsen eller att beslut måste fattas i konsensus står inte i Laponiaförordningen. Förordningen reglerar vilka som ingår i föreningen. Detaljerna finns i föreningens stadgar och i förvaltningsplanen. De redovisas inte här.
Vanliga frågor
Hur många samebyar finns det i Sverige?
51 stycken enligt Sametinget. Av dem är 33 fjällsamebyar, 10 skogssamebyar och 8 koncessionssamebyar. En sameby är inte en fysisk by utan ett geografiskt område där renskötsel bedrivs.
Hur stor del av Sverige är renbetesland?
Renbetesrätt råder på ungefär 50 procent av Sveriges yta enligt Sametinget. All den marken är inte lämplig eller ens möjlig att använda som betesmark.
Hur många renar finns det?
Mellan 225 000 och 280 000 i vinterhjord enligt Sametinget. Antalet renägare är omkring 5 000, varav 85 procent bor i Norrbottens län. Drygt 1 000 personer är yrkesverksamma renskötare.
Hur nära en renflock får jag gå?
Naturvårdsverket ger ingen meterangivelse utan en regel: om renflocken drar sig undan har du kommit för nära. Under kalvningstiden mellan april och juni bör renbetesmarker undvikas helt.
Måste hunden vara kopplad i fjällen?
Naturvårdsverket skriver alltid koppel i renbetesmarker. Lagen om tillsyn över hundar och katter kräver tillsyn som hindrar hunden från att springa lös i viltmarker mellan 1 mars och 20 augusti. Länsstyrelserna kan besluta om utökat koppeltvång, så kontrollera de lokala föreskrifterna.
Är det olagligt att skrämma renar?
Ja. Rennäringslagens 94:e paragraf ger böter för den som med uppsåt eller av oaktsamhet skrämmer eller på annat sätt ofredar renar på ett område där renskötsel då är tillåten. Samma paragraf träffar den som driver bort renar eller hindrar dem från att beta.
Hur många samiska språk finns det?
Nio enligt Institutet för språk och folkminnen. Fem av dem talas i Sverige och har godkända ortografier: sydsamiska, umesamiska, pitesamiska, lulesamiska och nordsamiska.
Vad betyder jokk och jaure i fjällnamn?
Jokk går tillbaka på ledet för större bäck eller å, nordsamiska johka och lulesamiska jåhkå. Jaure går tillbaka på ledet för sjö, nordsamiska jávri och lulesamiska jávrre. Båda stavningarna är försvenskningar och inte samiska former.
Varför ska trumman inte kallas trolltrumma?
Ordet myntades av missionerande präster som ville utrota den förkristna tron. Samiskt informationscentrum avvisar epitetet som felaktigt och anger spåtrumma eller ceremonitrumma som mer korrekta benämningar.
Vem förvaltar Laponia?
Den ideella föreningen Laponiatjuottjudus sedan 2013. I den ingår nio samebyar, Gällivare och Jokkmokks kommuner, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Naturvårdsverket. Regeringen förlängde i maj 2026 Laponiaförordningens giltighet till den 31 december 2031.
Källor
- www.sametinget.se: Sametinget: antalet samebyar, indelningen och definitionen av vad en sameby är
- www.sametinget.se: Sametinget: renantal, renägare, andel av Sveriges yta och renarnas känslighet för störning
- www.riksdagen.se: Rennäringslag (1971:437): renskötselrätten i 1 §, samebyns ändamål i 9 §, koncession i 85 § och straffbestämmelsen i 94 §
- samer.se: Samiskt informationscentrum: antalet samer, talarsiffror per språk och den rättsliga ställningen
- samer.se: Samiskt informationscentrum: renskötselårets åtta årstider
- samer.se: Samiskt informationscentrum: den samiska religionen och källkritiken mot 1600- och 1700-talets uppteckningar
- samer.se: Samiskt informationscentrum: nåjden, trumman och varför trolltrumma är fel benämning
- samer.se: Samiskt informationscentrum: Laponiatjuottjudus och omställningen till samförvaltning
- www.isof.se: Institutet för språk och folkminnen: de nio samiska språken och de fem som talas i Sverige
- www.isof.se: Institutet för språk och folkminnen: samiska ortnamnsled per språk och de fyra sätten att försvenska namn
- www.naturvardsverket.se: Naturvårdsverket: allemansrätten i fjällen och hänsyn till renar
- www.riksdagen.se: Laponiaförordning (2011:840): de nio samebyarna och de övriga parterna i Laponiatjuottjudus
- www.regeringen.se: Regeringen: förlängningen till 31 december 2031 och Statskontorets bedömning av förvaltningen
- www.minoritet.se: Minoritet.se: Sápmi som begrepp för både land och folk
Vidare härifrån. Nationalparkerna beskriver Laponias fyra parker var för sig, naturen i fjällen tar upp betet och lavarna som renskötseln vilar på. Ledsidan visar var lederna korsar renbetesmark.
Sajten är en oberoende guide. Uppgifter om regler, öppettider, avgifter och ledstatus ändras mellan säsonger och ska kontrolleras hos den som ansvarar för leden, stugan eller anläggningen. Redaktionen svarar för innehållet.