De rubriker nedan som är markerade med rött länkar till en bild på blomman/växten.

Blockmark
Under de sent utsmälta snölegorna förmår ingen sammanhängande högre vegetation utbildas på den korta barmarkssäsongen. Marken utgöres av vått grus, uppfrysningsfläckar och genomdränkta mossmattor.

Isranunkel (Ranunculus glacialis, foto: Sunna Kuoljok)
5-15 cm hög. Juli-augusti. Hela fjällkedjan utom norra Jämtland och Dalarna

Snölegor
Snölegor är de partier där snön ligger kvar längre än på omgivande marker. Det kan bero på ett läge som gör av snö samlas mer än i omgivningen på vintern eller att läget är skyddat för ljumma försommarvindar och sol. Efter snösmältningen är marken ofta fuktig under en stor del av växtsäsongen.

Mossljung (Cassiope hypnoides)
5 cm hög. Juli-augusti. Hela fjällkedjan. En av fjällens minsta, rikblommigaste och allra vackraste blommor. Uppifrån påminner en blommande mossljungtuva om vita pärlor smyckade med ett rött kors, fodret, på en grön matta. Bladen är mjuka, barrlika och vintergröna.

Dvärgvide
2 cm hög. Juli-augusti. Hela fjällkedjan. "Världens minsta träd" enligt Linné. Denna videbuske växer huvudsakligen krypande på markytan och på de uppstickande cm-höga kvistarna finns två-tre tumnagelstora tandade blad. Fröhusen är rödbrunglänsande och kala. Det mindre vanliga polarvidet har ludna fröhus och icke tandade bladkanter.

Vindblottor
Vindblottan eller den skarpa risheden är den mest utsatta av fjällhedar. Vintertid är dessa kullar ofta barblåsta från snö vilket ställer mycket stora krav på de fåtal växter som här uthärdar.

Fjällgröna (Diapensia lapponica, foto: Sunna Kuoljok)
3-5 cm. Juni-juli. Hela fjällkedjan utom Dalarna. Fjällgrönan växer hårt tuvad med läderartade glatta blad. Vintertid kan bladfärgen bli mörklila. I ytterkant på bladkudden förekommer ofta döda blad. Blomningen är som regel riklig och de vissna blomstjälkarna står kvar hela sommaren.

Krypljung (Loiseleuria procumbens, foto: Sunna Kuoljok)
2 cm. Juni. Hela fjällkedjan. Ljungväxter bildar ofta mattor av växtlighet. Krypljungens grenar kan närma sig en halv meter i längd, men då i spaljeform tryckt mot marken. De rosaröda blommorna tillhör fjället vårblommor. Bladen är glatta, läderartade och gröna vintern igenom.

Ripbär (Arctostaphylos alpinus, foto: Per-Allan Kvickström)
5 cm. Maj-juni. Hela fjällkedjan. Ett av fjället tidigaste blommor. De är vita och påminner om lingonblommor. Bladen är ettåriga och tandade, dessa sitter kvar som vissna under vintern. Ripbär är en av de växter som bidrar till höstens färgprakt, då bladen blir intensivt röda.

Fjällglim (Silene acaulis)
Kuddbildande. Juli-augusti. Hela fjällkedjan utom Dalarna. Kuddarna kan bli dm-höga och ofta översållade med röda blommor i alla stadier från knopp till utblommat. Kuddformen ger vindskydd mot uttorkning och håller kvar vattnet. Lukta på den! Den doftar gott.

Fjällvallmo (Papaver radicatum)
10-20 cm. Juli. Norrbotten. Fridlyst. Den mycket sällsynta fjällvallmon har håriga blad och hårig, icke rak, blomstängel. Gul mjölksaft i både stjälk och bladskaft.

Fuktiga ställen och klippor
De mer eller mindre ständigt fuktiga ställena som klippor, vid bäckar och fuktigt grus kan påträffas på alla nivåer i fjällen. Många av växterna här har kraftig rot för att inte spolas bort av högvatten och markrörelser.

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia, foto: Sunna Kuoljok)
Krypande – 5cm. Maj – augusti. Hela fjällkedja utom Dalarna. En av våra tidigaste fjällblommor som dock kan påträffas blommande hela sommaren allteftersom snön smälter bort. De stora väldoftande blommorna förekommer ofta så rikligt att de grågröna gängliga bladrevorna döljs. Växer ofta på skuggiga översilade bergssidor. Kalkrävande.

Gullbräcka (Saxifraga aizoides, foto: Sunna Kuoljok)
5-15 cm. Juli-augusti. Hela fjällkedjan utom Dalarna. Den vintergröna gullbräckan uppträder i många färgvarianter från den vanligaste klargula över orange till blodröda blommor. På kronbladen finns alltid fläckar av, som regel, en mörkare nyans. Ofta har ståndarknapparna samma nyans som dessa. Växer ofta som tuvor eller mattor där vattentillgången är god och helst på kalk.

Kabbeleka (Calhta palustris, foto: Sunna Kuoljok)
Tämligen allmän i hela fjällområdet. Gula blommor och njur- till hjärtformade blad.. Växer i tuvlika bestånd i fuktiga marker. Växten är giftig.

Klippveronika
5-10 cm. Juli-augusti. Hela fjällkedjan utom Dalarna. Djupblå kronblad och vitt centrum omgivet av en rödviolett ring. Blommorna sitter ofta kvar bara någon dag. Växer gärna i grusiga sydbranter eller i kalkrika hedar och ängar.

Fjälläng
Ängen är en av fjällen artrikaste växtsamhällen. Variationen är stor alltifrån gräsmatteliknande ängar utan någon blomsterprakt till prunkande högörtsängar. För att ängen ska bli välutbildad krävs en god vattentillgång vilket innebär att regn- och snörika fjällområden ger rätt förutsättningar för ängen, dvs. främst de västra fjällområdena.

Fjällveronika (foto: Jan-Olov Westerberg)
5-15 cm. Hela fjällkedjan. Fjällveronikan är mycket vanlig i ängar, speciellt i de lite fuktigare. De blott halvcentimeterstora blommorna är klart blå, sällan vita. Kronbladen sluter sig vid regn.

Fjällnejlika (Lychnis alpina, foto: Jan-Olov Westerberg)
10-20 cm. Juli-augusti. Hela fjällkedjan. Den väldoftande fjällnejlikan är en mycket nyckfull växt, som påträffas på de mest skiftande ställen. Den har en förmåga att växa på bergarter där inte många andra arter uthärdar, speciellt tungmetallrika bergarter. Väldoftande.

Fjällgentiana (Gentiana nivalis)
5-15 cm. Juli-augusti. Hela fjällkedjan. "Lapplands blåaste blomma" gör verkligen skäl för namnet. Denna djupt blåa, gentianablå, blommar är svår att finna mulna dagar. Kronbladen visar sig endast vid temperaturer över +10° C och sluter sig så snabbt som på någon minut då solen går i moln. Sällsynt förekommer också en vitblommig variant.

Fjällviol (Viola biflora, foto: Sunna Kuoljok)
5-15 cm. Juli-augusti. Hela fjällkedjan. Vår enda gula viol kan ej förväxlas med någon annan växt. De bruna strimmorna på de gula kronbladen visar vägen för insekterna till honungsgömmet. Förekommer förutom i fjällängen även vid snölegor, i videsnår och i björkskogen. Oftast i massförekomst.

Rosenrot (Rhodiola rosea)
5-25 cm. Juli-augusti. Hela fjällkedjan utom Dalarna. Rosenroten är en fetbladsväxt. De grågröndaggiga bladen är tjocka och saftiga och den gula blomsamlingen har ofta inslag av rött. Då växten är känslig för uttorkning föredrar den fuktiga ställen.

Myrmark
Fjällens myrmarker är av flera olika typer med skogsgränsen som viktigaste skiljelinje. På kalfjället är myrarna om regel grunda och utbildas som torra kärr och därmed lätta att vandra över, oftast med bara ett fåtal arter på. I skogslandet är myrarna talrikare och ofta mer varierade både vad gäller fuktighet och utformning. Vid kalkpåverkan är myrmarkerna ofta av stort botaniskt intresse, speciellt i sluttande terräng.

Hjortron (Rubus chamaemorus, foto: Klas Wallmark)
5-15 cm. Juli-augusti. Hela fjällkedjan. Det eftertraktade hjortronet är mycket nyckfullt. Vissa år lyser myrarna vita av blommor på försommaren, men i augusti kan knappt ett bär uppbringas. Orsakerna kan vara flera. Blommorna är mycket känsliga för frost, slagregn och hagel. Tillgången på pollinerande insekter måste vara god och nederbörden av lagom omfattning. Slutligen kan man ha blivit gäckad av att den vita myren enbart hyser hanplantor. Hjortronet växer både på kalfjällets och på skogslandets myrar.

Dvärgbjörk (Betula nana, foto: Peter Benson)
Krypande-1 m buske. Maj-juni. Hela fjällkedjan. Dvärgbjörken är rismyrarnas vanligaste växt. Den kan helt dominera myrarna, speciellt i skogslandet och därmed hindra framkomligheten i hög grad. Se vidare under beskrivning under fjällhedens arter.

Polarull (Eriophorum scheuchzeri Hoppe, foto: Frédérik Forsmark)
10-30 cm. Juli. Hela fjällkedjan. I fjällkedjan finns tre vanligt förekommande ullarter. Polarullen har ett toppax och växer med enskilda rundra strån från en krypande rotstock. Tuvull har också toppax, men flera strån från fasta tuvor, stråna är trekantiga överst. Den vanligare ängsullen däremot har flera hängande ax och är ofta halvmeterhög. Blomsamlingen som föregår det ulliga axet är liten och obetydlig. Tidigare användes ullen till stoppning i bl.a. kuddar.

Fjällhed
Hedar är kalfjällets vanligaste vegetationstyp. Den är antingen en rished eller en gräshed. Risheden särskiljs i sin tur utifrån fuktighet. Höjden på riset tilltar med ökad fuktighet.

Lappspira (Peduicularis lapponica)
10-20 cm. juli-augusti. Hela fjällkedjan. Denna blekgula spira ger ett spensligt intryck och den växer både i björkskog, ängsmark och i rishedar. Uppifrån sett är blomställningen spiralvriden och blommans underläpp "står på kant". Böj dig ner och lukta på den, blomman doftar ljuvligt.

Lappljung (Phyllodoce caerulea, foto: Sunna Kuoljok)
10-20 cm. Juni-juli. Hela fjällkedjan. Talrik främst på den torra risheden, där konkurrensen från blåbärsriset ej är alltför stor. De rödvioletta "hängande" blommorna har hårigt blomskaft och foder. När blomningen är över rätar blomskaftet upp sig. Blanden påminner om kråkbär; styva, barrlika och tättsittande, men har på undersidan en smal hårig ränna och är längre.

Lapsk alpros (Rhododendron lapponicum, foto: Klas Wallmark)
2-10 cm. Juni. Norrbotten. Denna, som regel krypande dvärgbuske tillhör Rhododendronsläktet. I och med den mycket tidiga blomningen är det en art som ofta förbises. De väldoftande, skyltande rödvioletta blommorna har tydligt utskjutande ståndare. Fodret är hårigt liksom blomskaft och bladundersida. De grågröna bladen är mycket tjocka och tåliga mot uttorkande vinterstormar. Kalkkrävande.

Kantljung (Cassiope tetragona, foto: Sunna Kuoljok)
10-30 cm. juli. Norrbotten. Kantljungen är, som sin släkting mossljung, rikblommande med vita klockor ofta med rödaktiga "tänder", ståndarknappar, foder och blomskaft. De fjällika bladen ligger tätt an mot grenarna vilket ger ett fyrkantigt utseende åt växten. På de äldsta grenarna är ofta bladen döda nedtill och det ger ett gråbrynt, risigt intryck. I mellanalpina regionens gräshedar kan den bilda heltäckande mattor över stora ytor, sk. Cassiopehedar. Kalkkrävande.

Fjällsippa (Dryas octopetala, foto: Sunna Kuoljok)
5-10 cm. Juli. Hela fjällkedjan. Fjällsippan har inget släktskap med våra övriga sippor utan är en långsamväxande dvärgbuske med krypande stammar. Under blomningen är den lysande vit och som utblommade är den minst lika iögonfallande. Växtens spridning sker med hjälp av vinden och fröna bärs av fjäderliknande spröt, påminnande om utblommad maskros. De avlånga, tandade bladen är mörkt gröna och läderartade, på undersidan vithåriga. Vid kalkrik berggrund kan fjällsippan bilda heltäckande mattor, dryashed, nästan alltid i kombination med andra intressanta arter.

Dvärgbjörk (Betula nana, foto: Peter Benson)
Krypande-1 m buske. Maj-juni. Hela fjällkedjan. Dominerar ofta rishedarna. På vindutsatta ställen blir den krypande spaljeformad med vid normalt snöskydd kan den bli nästan meterhög. Dvärgbjörken är snökänslig, den klarar inte av att övervintra ovanför snötäcket samtidigt som den inte klarar av för sen snösmältning. Höstfärgen är magnifik i färgskalan gult-orange-rött.

Kråkbär (Empetrum hermaphroditum, foto: Per-Allan Kvickström)
10 cm. Maj-juni. Hela fjällkedjan. Kråkbäret är ett fjällets vanligaste växter på såväl kalfjäll som i björkskog. Blomningen sker så snart snön är borta med små, röda blommor. Bladen är styva, barrlika och tåliga mot uttorkande vinterstormar. Bären blir svarta och viktiga törstsläckare för såväl björn och räv som fåglar.

Fjällbjörkskogen
I norra delen av skandinviska fjällkedjan utgör skogsgränsen upp mot kalfjället alltid av en fjällbjörkzon.

Smörboll (Trollius europaeusfoto: Peter Benson)
30-50 cm. Juli. Hela fjällkedjan. När smörbollsängarna står i blom är fjällens ängar som vackrast. Med midsommarblomster, hundkex och ängssyra är färgsymfonien fullkomlig. De gula bollarna består av foderbladen och själva kronan återfinns till obetydlig storlek inne i bollen. Bladen är starkt flikiga och sitter strödda efter stjälken.